måndag

beathead

Jag är en kotte!

Nej jag menar jag sjunger - som Kotte. Det är bäst jag går och krigar lite. Med kastanjenötskal på huvudet.
Ja åtminstone har jag ett antal taggar utåt idag, det är tydligt. Så det är väl bäst jag passar på att rädda Daisy! En sådan dag är det!

Ted Åström; Kottes hjältevisa
(från julkalendern Trolltider)


jag är en hjälte
jag är en hjälte med svärd

i min hand...!

Trall di di datta, trall dididatta ta da, da da da...

(Och ja, jag var ändå först med att vakna!)

söndag

badboll på altanen


Formen är ju så snygg.

Jag brukar önska mig ett växthus (ja helst en hel tomt på en enorm massa kvadratmeter där det absolut mesta av ytan ska vara grävbar och med bra jord och... men... ... men i väntan på tomten drömmer jag om växthus) och jag fick just syn på ett intressant i DN.

Det är bara en hake: finns det månntro i en storlek som en större badboll?!

Så kan jag odla extremt små tomater. Om det ska vara proportionerligt.


http://www.dn.se/nyheter/sverige/vaxthus-for-storstaden-snart-verklighet-1.883165
http://plantagonblog.com/bilder/greenhouse/vertikaltvaxthus.jpg

beathead

Nej, jag vaknade inte först.

- Mamma, spela Hål i himlen! Det var länge sedan!

Ja det var verkligen länge sedan och jag imponeras av hennes minne, hon har bättre koll än jag på så väldigt många saker... Men att 'Hål i himlen' har varit hennes favoritsång ända sedan 1-års åldern, det har jag koll på!

Bo Kaspers Orkester; Cigarett

onsdag

beathead

Åh, jag hamnar långt bakåt i tiden.

Näe, inte till 60-talet för då fanns jag inte men jag minns när jag började lyssna på dem. Jag var helt fascinerad. Hur jag hittade dem som knappt tonårig minns jag inte men inte var det något som spelades på grammofonen hemma i alla fall.
När jag tio år senare jobbade på Mårten Trotzig spelades de flitigt i köket. Det minns jag.

Och jag imponeras ständigt av hur deras låtar fortfarande håller. Som tur är är jag inte den enda imponerade och de har vunnit sina priser. Åtminstone ett; jag hoppas det är flera.

Led Zeppelin; Good Times Bad Times

tisdag

beathead

Soft och skönt att vakna med i huvudet, den rullar snällt omkring där inne och gör att morgonen blir lite flytande...

Sedan ändrar den ju karaktär men det struntar mitt morgonhuvud i, det upprepar första halvan om och om igen till jag är ordentligt på fötterna. Faktiskt minns jag först inte ens hur denna låt förändras förrän jag fått igång den och kommit till andra halvan.

Men då är jag ju redan ordentligt vaken och den är fortfarande bra så... ja det är väl bara att njuta. Sådär bara rakt av. Okomplicerat.

Zero 7; Polaris
(från 'EP 2)


fredag

snoken i montreux

Jag tar och nästan ordagrant kopierar ett mejl jag skrev för ett par veckor sedan:

PS:

Snoken i Montreux!

I helgen har jag stoppat näsan nästan hur många gånger som helst i följande tulpan; Montreux (eller är det Monte Carlo? Tror det är Montreux). Visserligen är den gul... men en ganska trevlig gul och sedan det viktigaste med denna tulpan: den må se ut precis hur som helst, den är förlåten. Den doftar nämligen något så kopiöst gott.
Citronfromage är det första ord jag tänker på, fast det kanske beror på färgen för egentligen vet jag inte hur citronfromage luktar, det bara låter bra. Tulpanen däremot doftar helt fantastiskt, underbart fräscht och godis på samma gång, citron, varm citrus på något sätt, sött utan att vara sliskigt, grönt, krispigt... klassisk citronkola? Fast bättre. Omöjlig att gå ifrån helt enkelt. Helst skulle jag vilja äta upp den men jag misstänker att den inte smakar som den luktar, höhö.

När den blommar spenderar jag mer tid med näsan i den än jag gör något annat i trädgårdsväg. (Kanske lätt överdrivet men det är så det känns.) Ibland försöker jag slita mig men vips är jag tillbaka och står där och flåsar med näsan bland massa blad...

Och ja, jag gillar makro - helst vill jag krypa in i blommorna när jag fotar dem.

Andra bilden är några dagar tidigare. (Mobilkameran, inte helt hundra.)





I höst ska jag leta Montreux så det står härliga till. Jag bara måste ha fler. Om ni låter mig få köpa en packe eller två föreslår jag att ni köper upp resten; som ni redan fattat: helt fantastiska!

beathead - hoppla!

Hoppla pålle, hoppla...

Jag kan inte mycket franska men jag tycker han sjunger 'hoppla' och av de andra ljuden att döma sjunger han om en häst... säkert en jättefin fantastisk fransk häst?

Varifrån jag fått låten var inte svårt att förstå när jag - ursäkta - hopplade upp ur sängen i morse. Däremot fick jag bläddra igenom många av mina gamla franska låtar för att hitta vem det är som framför detta, eehum, glädjande stycke. I alla fall blir jag glad när jag hör den.

Jean Sablon; Le Fiacre (1939)

I morgon vaknar jag gärna med 'Sur Le Pont D'Avignon' i huvudet, den borde bara kunna vara början på en bra dag. Och 'Vous Qui Passez San Me Voir' borde stå för en god natt. Att den är ända från 1936 roar mig lite extra.

Vad de sjunger är förstås en gåta men 98% av all musik verkar handla om hjärta och smärta så jag chansar på det...

Ja, dvs sånger som inte handlar om en häst alltså!

torsdag

beathead

Gitarren.

Gitarren! I början! Jag skulle säga att början är suggestiv. Jäpp!
Och den är skön att spela högt och gå och vråla till.

Enda nackdelen är att det är svårt att göra så mycket annat än att vicka på rumpan och vråla; resten av göromålen blir lidande.

Och eventuellt grannarna.

Metallica; Poor Twisted Me






... och stackars skruvade jag... *asgarv*

söndag

beathead

Åh idag tog det tid igen, men inte för att jag inte kände till låten för det gör jag verkligen.

Jag fick en sådan kort snutt, knappt en sekund, bara 'love' av 'you know I love you' och utan en ton mer och det tog en stund att höra i vilket sammanhang just detta 'love' passade in. Men så fort jag fick en ton till kom resten med expressfart:

Gary Moore; Walking By Myself
(från skivan Still Got the Blues, 1990)

Jag tror inte jag lyssnat på skivan sedan året den kom, eller kanske lite till, men då lyssnade jag å andra sidan desto mer. Det är bara titelspåret jag tycker är sådär, den som blev största hiten... Den här låten däremot var min absoluta favorit från plattan och nu när jag satte på den igen så håller den fortfarande. Riktigt kul att sjunga till är den också!




torsdag

jag har så dåligt minne - vad härligt!

Jag har så selektivt minne.

Alla mina odlingar på altanen och allt jag grävt ner i andras trädgårdar eller kommit med förslag på... när jag läser en etikett med 'stjärnflocka' så säger den inre rösten med automatik 'astrantia major'. Eller vice versa.

Men sedan, när jag som nu i det härliga vädret sitter på min altan och tittar på mina vita löjtnantshjärtan som är uppe med 45cm och får syn på tulpanerna bredvid...
... ja då stämmer det inte.

Jag tänkte men vad är det där?!
Det kan till och med hända att jag sa det högt.

Mina perenner och annat återkommande, som klematis och lökar och knölar, allt det stadigvarande - det går i svart och vitt. Ja, dvs blommorna alltså. Sedan odlar jag ettåringar i de vilda färger jag känner för det året (som svart och vitt..).

Men de här tulpanerna. Med sprängfyllda knoppar. De ser ut att spricka ut i lila eller mörkt rosa.

Jag kan inte fatta.

Inte har jag satt någon sådan färg?

Ja, inte vad jag minns i alla fall. Och ändå är det otvivelaktigt jag som satt dem där.

Det ska bli otroligt intressant att se vad som kommer upp ur dem.

Jag har så dåligt minne. Det är härligt. Det är så spännande!



beathead

... in the moooooonshine...

... började det med. Sedan ett evigt nynnande på refrängen.

Och jag tänkte på när A och jag promenerade över gränsen till Egypten från Israel och jag låg där på stranden sedan och lyssnade på America medan jag tittade på fyra länder samtidigt; som sagt Egypten och Israel, dessutom Jordanien och Saudiarabien. Helt iskall och blå om läpparna i värmen för jag hade snorklat alldeles på tok för länge.

Och sedan sprängde de hotellet, men det är ju en helt annan historia.

Ventura highway in the sunshine

Where the days are longer

The nights are stronger than moonshine

Youre gonna go I know


America; Ventura Highway
:-)



onsdag

beathead

Det känns som om jag borde ha en gladare låt i huvudet idag. Men kanske känner jag mig fortfarande jagad?

Det har varit en märklig tid de senaste två månaderna.

Nåväl. Jag känner mig betydligt piggare än detta:

Bellman/ Cornelis Vreeswijk; Märk hur vår skugga

lördag

beathead

Nämen!

Tänkte jag när denna låt plötsligt poppade upp i huvudet. Jag hade hunnit upp och stod och morgonfixade och så plötsligt...

Sister Sledge; Frankie

Det jag har i huvudet är den singel jag köpte i London när jag var 15, och det känns som om den vinylplattan är lite snabbare än det nedan. Och förmodligen är även min huvudversion en något speedad variant av min gamla singel; musik går ofta snabbare i mitt huvud än i verkligheten...

Här är dock melodin, live från vet-inte-när:

fredag

beathead

Film med kultstatus.

Ja, i USA i alla fall. Där de förstås gör, eller kanske är klara med, en remake på den (är inte det ett otroligt tröttsamt grepp?). Men de riktiga filmnördarna klarar förstås att läsa text och tittar på originalversionen.

Av Ulf Malmros Smala Sussie alltså.

Mitt huvud brukar plocka ganska många olika spår från filmmusiken till denna rulle, Act II's Notes About Freedom är nog den vanligaste förekommande - men idag är det en låt som är nästan lika vanlig i mitt huvud:

Melody Club; Palace Station

Och, som igår: min smak spretar ju en hel del - så den här filmen är också fantastisk. På ett HELT annat sätt.

Och så en annan sak - Pölsa, vart tog du vägen? Kom tillbaka!


torsdag

beathead

Franska favoriter...

Dotter sjunger (den vansinnigt irriterande) slingan för 'lugna favoriter' och nu när jag ska beskriva dagens låt så... ja ni fattar.

(Det är inte mycket jag tycker riktigt illa om men den radiokanalen får inte ett enda poäng av mig, om man säger så.)

Därför återgår jag med glädje till dagens låt, den är väldigt mycket trevligare att ha i huvudet:

Yann Tiersen; La valse des vieux os

(soundtracket till Amelie från Montmartre)

(Och ja, visserligen är min filmsmak är lika spretig som den musik jag tycker om men:)
Det här är en av de bästa filmerna som finns.



onsdag

beathead - påskledighet

Vi fick en lugn och lång påsk, jag och dotter.

Eftersom hon är lik mig, i alla fall i detta att alltid börja dagen med en sång, och eftersom hon också vaknar före mig i regel så har påsken gått i hennes tecken (babybeathead?). Och eftersom hon tidigare fått en cd med musik från ett av hennes favoritprogram (som vi har på dvd; rekommendreas) så har jag nu under sisådär två veckor vaknat till olika sånger från den gamla julkalendern Trolltider.

En sak som roar mig är att under ett par dagar när hon var hos sin pappa vaknade jag ändå med Firulist Och Firulara och Lilla Lykta, Lys! i huvudet.

Och min kära fyraåring ringde till mig och sjöng Bergatrollets Vaggvisa - först som sång med sin egen röst, sedan lät hon som Mara och när jag frågade efter Dorabella så fick hon först tänka, för Dorabella hörs inte alls tydligt i sången, men sedan fick jag också höra vaggvisan som Dorabella skulle ha sjungit den. Dvs med en vän, ljus och timid stämma. Väldigt Dorabella.

Men roligast tycker hon det är att sjunga som Mara. Hon skorrar med rösten och sjunger ibland lågt lågt, så lågt att jag inte fattar var hennes lilla hals hittar bastonerna. Som tur är lyckas hon inte sjunga lika falskt som Mara gör i Falska Fens Vaggvisa för det skulle vara plågsamt.

Förövrigt är jag imponerad av hur Lena-Pia Bernhardsson lyckas sjunga så falskt; det är verkligen inte lätt! Jag har försökt men som sagt; jag är imponerad. Att sjunga falskt på beställning är inte snutet ur näsan - möjligtvis en häxnäsa då.

Jag undrar ibland också över hur ont i halsen denna Lena-Pia (var tog hon vägen sedan?) och Siv Malmkvist, som spelar Dorabella, fick. Särskilt som förvandlade till varandra - det låter jättejobbigt att prata sådär! Men det är roligt att får vara den som tittar på.

Rätt som det är frågar dottern 'Varför sjunger inte Kotte fler sånger?' och så låter hon som Ted Åström när hon sjunger Kottes Hjältevisa. Och sedan: 'Mamma, vad är en hjälte? Och mamma, vad är klå?'.

När jag köpte skivan kom jag bäst ihåg Pärlor Och Paljetter och Tjo För Vinden och trodde inte att jag skulle falla för så många andra. Ja, ärligt talat förstod jag först inte att det gick att klämma ur nästan 30 låtar ur programmet men nu vet jag bättre. Och de jag nämnde är fortfarande lika bra - de är de andra som vuxit i kapp!

Och nu tycker jag låtarna har blivit stora som självaste Bergatrollet. Bara betydligt piggare än honom, nu när han sover 700 år igen.

Det är bra med barnmusik och barnprogram som jag som vuxen också orkar se och lyssna på om och om igen.


Trolltider
- alla sånger!


PS: Eva Rydberg och Birgitta Andersson gör Kleva/Gloria och Tova/Daisy.

(Och då är det i stort sett 'bara' Håkan Sernar som Vätten, Stig Järrel som Gorm och Sigge Fürst som Bergatrollet (?) som jag glömt att nämna.)

måndag

beathead

Det man inte vet tar man ingen skada av!

Textraden 'dum dellidi dum, har man ingen hum' dök upp när jag stod och mekade mitt kaffe. För att sedan hoppa tillbaka (i sången) till

ställ inga smarta frågor,
om va som pågår,
viss info ger en bara plågor

och

vill du se
vill du se
vill du verkligen se
hur det egentligen e
måste man veta d
e d inge kul så låt d bara va
att inte haja nåt
kan rätt ofta vara bara bra

Hoppas det inte betyder något mer än att jag har denna grupp med sina fantastiska texter i huvudet... :-)

Just D; D man inte vet
(från Plast, 1995)

söndag

beathead

Man gör så gott man kan.

Ibland går det bättre, ibland går det sämre. Och då kan man ju vakna med en låt i huvudet som tröstar en aning:

Joss Stone; Right To Be Wrong

fredag

beathead


Det här är en väldigt trevlig sång att gå och nynna på. Och trevlig att vakna till.

Och visst borde jag vara glad...? Men..





Men apropå kasettband namngivna till 'blandat' måste jag visa den här trevliga sången av samma grupp... kolla får du se ;-)

. .

onsdag

beathead

Kasettbandens tid.

Det verkar som om jag fått en tillbaka-till-80-talet-strömning. Kanske är det en ålderskris? De verkar poppa upp som svampar ur jorden runt omkring mig, ålderskriserna alltså. Människor runt omkring mig pratar väldigt mycket om år. Ja, och jag är inte sen att haka på i de samtalen.

Så kanske är det det som påverkar vilken musik som rör sig i huvudet nu, jag vet inte. Det jag vet är att P.Å, som jag var outgrundligt kär i som 15-åring, hade den här låten på sitt mesta blandband. Jo, just det, på kasettbandens tid. Minns ni?

Som det för mig tillbaka till tonåren! Jag tror det finns en mening med det för just den här musiken får mig mest att minnas det bra och kroppen hänger på; jag studsar runt, känner mig... ung... Får saker gjorda!

Jag hade ett antal band med titeln 'Blandat'. Numrerade som 'Blandat 4', 'Blandat 5' och så vidare. Blandat 23? Känns som ett gammalt favoritband.

Det jag vet är att jag själv inte hade den här låten på något band. Men nu har jag köpt den på iTunes Store! Hehehe.

Stevie Wonder; Part time lover


Man kanske skulle skaffa en?