Eftersom jag fått frågan mer än en gång nu och jag är alldeles för okunnig och omotiverad för att sätta mig ner och verkligen knåpa igenom gamla texter, så provade jag Google's 'translate' på ett par gamla texter.
Man kan säga att det funkar sådär.
Tillräckligt för att någon ska få en hum om vad texten handlar om men rätt mycket blir helt fel, ja för att inte säga helt uppåt väggarna.
Som nummer två för översättning tog jag den ganska långa om bladlöss, sniglar och karma.
Fnittrigare och fnittrigare blev jag men när jag kom till följande stycke började jag skratta så tårarna rann. Kanske kan det förklaras med att jag är alltför trött och därför inte har alla hästarna på rätt plats...
... eller så är det kul.
Jag får se om jag skrattar även nästa gång när jag läser detta:
Namely, to cut dead snails ...
... it is not fun. It's sticky and nasty and the wheat fan if they die so quickly - they have well begun to prance about in the dance of death, maybe I miss your neck. Yes, because it is in the neck to be cut by them, say-to-understand on-services.
att jämföra med
Nämligen att klippa ihjäl sniglar...
... det är inte kul. Det är smetigt och otäckt och det vete fan om de dör så snabbt - har de väl börjat kråma sig i dödsdansen kanske jag missar nacken. Ja, för det är i nacken man ska klippa av dem, säger förstå-sig-på-arna.
Jag tror vetefläkten var droppen som fick ögonen att rinna över.
fredag
beathead
Senaste tiden har det mest bara varit gamla repetitioner av musik som redan finns här, eller ett evigt skavande av barnsånger i huvudet.
Men idag så.
En sådan variant som jag kallar för 'kärt återhörande'.
Och han är ju för fantastisk.
Varför just denna låt har jag dock inte forskat i, i huvudet hör jag inte ens en horoskopmening (ordet finns numera i etikettlistan, 12:e juli förklarar ordet,) men lyssnar jag ordentligt kanske jag hittar en...
Taj Mahal; She Caught The Katy (And Left Me A Mule To Ride)
Men idag så.
En sådan variant som jag kallar för 'kärt återhörande'.
Och han är ju för fantastisk.
Varför just denna låt har jag dock inte forskat i, i huvudet hör jag inte ens en horoskopmening (ordet finns numera i etikettlistan, 12:e juli förklarar ordet,) men lyssnar jag ordentligt kanske jag hittar en...
Taj Mahal; She Caught The Katy (And Left Me A Mule To Ride)
tisdag
beathead - helt klart på tiden!
Jamen det var väl på tiden!
Att dessa underbaringar dök upp i huvudet. Man kan tycka att jag borde ha haft dem som fastklistrade innanför pannbenet och ungefär alltid vakna upp med dem i skallen - åtminstone på 'tiden när det begav sig'. För med alla dessa lyssningar... jag kan varenda ton.
Kanske är det därför som mitt huvud åter igen gjort en fin mix. Av två låtar denna gång.
Största delen av det jag hör är
So long baby (goodbye) – som jag tror den heter, jag har den bara som något slags demo (??)
Sedan vävs små slingor av
Tears of joy från The Wig-Flipper in.
Dessa låtar av kära kära ex och vänner:
KnockOut Greg & Blue Weather
Och jag vet att du fortfarande inte tror mig Greger men jag kunde omöjligt ledsna på att se och höra er. Det var inte alltid kul det runt omkring men så fort du eller Anders (A, du vet att du är min favoritgitarrist ;-) slog an en sträng så försvann en eventuell lång resa ur kroppen. Så kom tillbaka, börja igen... så tar jag med D och kommer och skakar loss!
Att dessa underbaringar dök upp i huvudet. Man kan tycka att jag borde ha haft dem som fastklistrade innanför pannbenet och ungefär alltid vakna upp med dem i skallen - åtminstone på 'tiden när det begav sig'. För med alla dessa lyssningar... jag kan varenda ton.
Kanske är det därför som mitt huvud åter igen gjort en fin mix. Av två låtar denna gång.
Största delen av det jag hör är
So long baby (goodbye) – som jag tror den heter, jag har den bara som något slags demo (??)
Sedan vävs små slingor av
Tears of joy från The Wig-Flipper in.
Dessa låtar av kära kära ex och vänner:
KnockOut Greg & Blue Weather
Och jag vet att du fortfarande inte tror mig Greger men jag kunde omöjligt ledsna på att se och höra er. Det var inte alltid kul det runt omkring men så fort du eller Anders (A, du vet att du är min favoritgitarrist ;-) slog an en sträng så försvann en eventuell lång resa ur kroppen. Så kom tillbaka, börja igen... så tar jag med D och kommer och skakar loss!
fredag
de första tio tusen tog emot - splätt lätt
De första 10 000 morden alltså.
Av bladlöss. Vad trodde ni?!
Jag minns i början av min odlarkarriär (i krukor) när det damp ner ett gäng bladlöss på basilikan eller vad jag kan ha odlat då. Det var knappt att jag med handskar på ville hålla i kvisten så jag kunde spruta såpvatten på de eländiga typerna. Så äckliga tyckte jag att de var.
Sedan gick det lättare och lättare. Och jag tror det var på en helvit fuchsia som jag första gången övervägde att klämma ihjäl den bladlus som satt sig istället för att gå och hämta såpan, undertiden som lusen säkert skulle gömma sig.
Och det tog garanterat emot. Att klämma ihjäl det lilla äckliga krypet. Splätt!
Sedan vänjer man sig.
Nu blir de oftast ihjälklämda. Nästan hur många de än är, det är nämligen snabbast och mest effektivt. Splädderi splätt på löpande band. Bara om angreppet är oöverskådligt åker såpan fram. Eller om blomknoppen för känslig, eller bladvecken för djupa.
Nu är det annat som äcklar mig en smula.
Men jag gör det. Ja, utan fåniga handskar.
Nämligen att klippa ihjäl sniglar...
... det är inte kul. Det är smetigt och otäckt och det vete fan om de dör så snabbt - har de väl börjat kråma sig i dödsdansen kanske jag missar nacken. Ja, för det är i nacken man ska klippa av dem, säger förstå-sig-på-arna.
Men jag har noterat att jag börjat vänja mig.
(Endast två av elva olika dahlior har fått visa sina blommor här i år så valet blev så småningom enkelt - sniglar eller blommor är inget att fundera över - eeh, längre än några månader i alla fall.)
Men de små skrällena - jag tror jag kommer göra som med bladlössen. Krossa dem. Väldigt effektivt, inga tveksamheter om dödsorsak och fort går det också. Och blir ungefär lika smetigt... när jag krossat har jag valt ställe med omsorg.
Usch, stackars sniglar.
Och, viktigare än sniglar och blommor - hahaha - vad händer med min karma?
Uppvägs typ tusen bladlöss och sisådär hundra sniglar av de humlor vi räddat från drunkningsdöden i år? Eller riskerar jag... hmm... att återfödas som bladlus i mitt nästa liv?
Blir jag bladlus eller snigel får jag väl hoppas att det går fort. Splätt!
På bilden: räddad jordhumla. Nästan färdigtorkad.
Kamera: Nokia N95
söndag
böcker eller hus? Ack ljuvliga morgonrodnad...
Någon gång kommer jag bli tvungen att välja - spännande böcker eller hus att bo i?
Jag drömmer ju om den där trädgården. Som är utanför dörren.
På mitt hus.
Men så är jag på landet. Och läser en - deckare? Kriminalroman? Spännande är det i alla fall.
Och nu, inklusive (sovande) vuxet sällskap här ska tilläggas, går det bra att sitta uppe själv 'halva natten' och läsa. Men sedan...
Boken är spännande på gränsen vill hjärtklappning. Att efter det gå och borsta tänderna när man är så mörkrädd som jag... det är inte bara hjärtklappning, det är svettas. Superstadiga jag lätt skakig på handen. Och så det där med älgarna som har dans på altanen... måste de hålla på så där?
Visserligen kan jag skylla lite på huset - att jag alltid varit rädd här; att de ränderna aldrig gått att med logik mota bort. Men ändå.
40 minuter senare. Har stått och tittat ut på ännu en fantastisk augustinatt.
Jättefint.
Jätterädd.
Lagt mig. Kan inte sova. Får absolut inte läsa mer. Inser. Inte för första gången men just det här valet är nytt.
Jag kommer tvingas att välja. Mellan att läsa böcker som roar mig. Eller att bo i mitt eget hus.
Eller lobotomi? Jag har utsatt mig för allt möjligt mörker för att bevisa för mig själv att mörker inte är farligt. Jag har förstås överlevt det. Jag vet logiskt att det är farligare hemma i stan än här i skogen. Jag VET.
Jag har även bestämt mig.
Haha.
Det funkar så länge jag låtsas att allt är okej. Så fort jag glömmer bort mig...
Är mörkret där; fattar polisgreppet och jag törs inte annat än att skräckslagen följa med, ned i ologiken...
Hus eller böcker?!
Jag drömmer ju om den där trädgården. Som är utanför dörren.
På mitt hus.
Men så är jag på landet. Och läser en - deckare? Kriminalroman? Spännande är det i alla fall.
Och nu, inklusive (sovande) vuxet sällskap här ska tilläggas, går det bra att sitta uppe själv 'halva natten' och läsa. Men sedan...
Boken är spännande på gränsen vill hjärtklappning. Att efter det gå och borsta tänderna när man är så mörkrädd som jag... det är inte bara hjärtklappning, det är svettas. Superstadiga jag lätt skakig på handen. Och så det där med älgarna som har dans på altanen... måste de hålla på så där?
Visserligen kan jag skylla lite på huset - att jag alltid varit rädd här; att de ränderna aldrig gått att med logik mota bort. Men ändå.
40 minuter senare. Har stått och tittat ut på ännu en fantastisk augustinatt.
Jättefint.
Jätterädd.
Lagt mig. Kan inte sova. Får absolut inte läsa mer. Inser. Inte för första gången men just det här valet är nytt.
Jag kommer tvingas att välja. Mellan att läsa böcker som roar mig. Eller att bo i mitt eget hus.
Eller lobotomi? Jag har utsatt mig för allt möjligt mörker för att bevisa för mig själv att mörker inte är farligt. Jag har förstås överlevt det. Jag vet logiskt att det är farligare hemma i stan än här i skogen. Jag VET.
Jag har även bestämt mig.
Haha.
Det funkar så länge jag låtsas att allt är okej. Så fort jag glömmer bort mig...
Är mörkret där; fattar polisgreppet och jag törs inte annat än att skräckslagen följa med, ned i ologiken...
Hus eller böcker?!
lördag
resebukett
Vi försökte ge bort avklippta blommor igen innan vi åkte. Men ingen var hemma - så vi tog med dem!
Ingen doftgran i hela världen kan få en bil att dofta så som ett gäng luktärter :-D
(och en dahlia)
lockande natt
Sjön ligger lugn och det är alldeles, alldeles tyst.
Utanför är det just nu en perfekt augustinatt. Den är varm, vindstilla, stjärnklar och fullmånen är så full att det blir långa skuggor från träden. Det är så ljust att fladdermössen inte ens är ute och flyger...
... vilket innebär att myggen kan härja fritt! Och jag håller mig inne. Särskilt som jag dessutom borde sova. Och så är det färre älgar här inne än där ute. Men... ja det är något lockande med en sån här natt.
Utanför är det just nu en perfekt augustinatt. Den är varm, vindstilla, stjärnklar och fullmånen är så full att det blir långa skuggor från träden. Det är så ljust att fladdermössen inte ens är ute och flyger...
... vilket innebär att myggen kan härja fritt! Och jag håller mig inne. Särskilt som jag dessutom borde sova. Och så är det färre älgar här inne än där ute. Men... ja det är något lockande med en sån här natt.
fredag
beathead
Rosa.
En färg jag undvikit sedan tonåren. Liksom lila.
Lila vägrar jag fortfarande fast vi får väl se, det är en modefärg igen denna vinter, vad jag har förstått från reklam. Kanske blir jag så påverkad att jag till slut äger något lila. Kanske.
Rosa däremot har jag faktiskt gett upp för. Jag har sedan ett år tillbaka begåvats med inte mindre än tre rosa tröjor, från mildaste bebisrosa till en skönt skarp rosa som nästan är röd. Till det 'ärvde' jag dessutom ett par lika rosa linnen; de brukas flitigt.
Dotter är mer lila än rosa men det kan hon gärna få vara.
I alla fall vaknade jag med rosa i huvudet:
Cake; Pretty pink ribbon
En färg jag undvikit sedan tonåren. Liksom lila.
Lila vägrar jag fortfarande fast vi får väl se, det är en modefärg igen denna vinter, vad jag har förstått från reklam. Kanske blir jag så påverkad att jag till slut äger något lila. Kanske.
Rosa däremot har jag faktiskt gett upp för. Jag har sedan ett år tillbaka begåvats med inte mindre än tre rosa tröjor, från mildaste bebisrosa till en skönt skarp rosa som nästan är röd. Till det 'ärvde' jag dessutom ett par lika rosa linnen; de brukas flitigt.
Dotter är mer lila än rosa men det kan hon gärna få vara.
I alla fall vaknade jag med rosa i huvudet:
Cake; Pretty pink ribbon
tisdag
beathead - jag har inget att lyssna på...
Jag gillar de oväntade.
Det tog en stund att komma fram till vad det var men bara för att jag var tvungen att ta fram skivan, damma av den och provlyssna ganska många spår innan rätt dök upp.
Hur kommer det sig att riktigt bra skivor kan bli liggandes längre tider utan lyssning? När det samtidigt andra dagar 'inte finns något bra att lyssna på'.
Som att öppna garderoben och 'inte ha något att ta på sig'. Fast den är full.
Crash Test Dummies; Swimming In Your Ocean
Det tog en stund att komma fram till vad det var men bara för att jag var tvungen att ta fram skivan, damma av den och provlyssna ganska många spår innan rätt dök upp.
Hur kommer det sig att riktigt bra skivor kan bli liggandes längre tider utan lyssning? När det samtidigt andra dagar 'inte finns något bra att lyssna på'.
Som att öppna garderoben och 'inte ha något att ta på sig'. Fast den är full.
Crash Test Dummies; Swimming In Your Ocean
måndag
beathead
Melankolisk dag!
Och naturligtvis en låt som passar till det. På sitt sätt. Horoskopmening; jo självklart.
Den visade sig även vara en riktigt bra städalåt, passade utmärkt att sjunga vid diskbänken när den putsades och disken åkte in i maskinen (jag slarvade igår, jajjamänsan).
I was sick and tired of everything... [jajjamänsan!]
... But I wont feel blue [nä! har ingen lust med det]
Like I always do... [njä? men då och då]
... cause somewhere in the crowd theres you... [tjaa, på sätt och vis iaf]
... lights are gonna find me
Shining like the sun
Smiling, having fun
Feeling like a number one... [jäpp, snart så, får ni passa er för stjärnglansen!]
Abba; Super Trouper
Och naturligtvis en låt som passar till det. På sitt sätt. Horoskopmening; jo självklart.
Den visade sig även vara en riktigt bra städalåt, passade utmärkt att sjunga vid diskbänken när den putsades och disken åkte in i maskinen (jag slarvade igår, jajjamänsan).
I was sick and tired of everything... [jajjamänsan!]
... But I wont feel blue [nä! har ingen lust med det]
Like I always do... [njä? men då och då]
... cause somewhere in the crowd theres you... [tjaa, på sätt och vis iaf]
... lights are gonna find me
Shining like the sun
Smiling, having fun
Feeling like a number one... [jäpp, snart så, får ni passa er för stjärnglansen!]
Abba; Super Trouper
torsdag
beathead - av med hatten
Jag får ju vara glad att det 'bara' är sånger av en person när det blir en sån här soppa...
En märklig mishmash av tre låtar, alla av samma underbara artist. I huvudet blev det en väldigt fin mix, där melodierna gick i varann lika mycket som texten hoppade mellan låtarna. Jag vaknade väldigt långsamt och allt blev så drömskt som det kan bli av att inte ha någon väckarklocka, bara svala, frasiga lakan som doftar härligt och sommarmorgon utanför fönstret. Fågelkvitter och luktärtspuffar i stora sjok.
Underbart alltså.
Och så underbara Salem al Fakir, ni får lyssna på låtarna
This is who I am
It's only you samt
Dream girl och mixa dem på eget sätt :-)
... 'cause I gotta go my own way whatever they say...
... People have tried to change me over and over again
It's not for you to choose...
... How many days will it take for you to understand?
Look into my eyes, this is who i am...
och
... now I just wish you could come back tomorrow
I wish that you could come back - yeaah
I can't go on like this...
och
... shouldn't tell you all I've got inside but I just need to get it out
let me say it if you don't mind
it's only you I think about...
Var det någon som sa mishmash? Någon...? Vilken röra!
För säkerhetsskull avslutade jag morgonens Salemlyssning med Good Song. Jösses så duktig den killen är. Hatten av!
En märklig mishmash av tre låtar, alla av samma underbara artist. I huvudet blev det en väldigt fin mix, där melodierna gick i varann lika mycket som texten hoppade mellan låtarna. Jag vaknade väldigt långsamt och allt blev så drömskt som det kan bli av att inte ha någon väckarklocka, bara svala, frasiga lakan som doftar härligt och sommarmorgon utanför fönstret. Fågelkvitter och luktärtspuffar i stora sjok.
Underbart alltså.
Och så underbara Salem al Fakir, ni får lyssna på låtarna
This is who I am
It's only you samt
Dream girl och mixa dem på eget sätt :-)
... 'cause I gotta go my own way whatever they say...
... People have tried to change me over and over again
It's not for you to choose...
... How many days will it take for you to understand?
Look into my eyes, this is who i am...
och
... now I just wish you could come back tomorrow
I wish that you could come back - yeaah
I can't go on like this...
och
... shouldn't tell you all I've got inside but I just need to get it out
let me say it if you don't mind
it's only you I think about...
Var det någon som sa mishmash? Någon...? Vilken röra!
För säkerhetsskull avslutade jag morgonens Salemlyssning med Good Song. Jösses så duktig den killen är. Hatten av!
onsdag
... det mesta regnar bort
Fast så är det ju inte; nu är det sol här idag igen. Och efter den korta skuren igår kom solen också fram igen, det var bara innan det var varierande molnighet.
Och det blommar bättre, när det kommer regn ibland.
Hittade en vit kornvallmo på altanen igår.
Först med soldis, senare såg både vallmo och altan alldeles aprikos ut, när solen börjat att gå ner. Lite grann uppväger det varma ljuset att det blir svalare när solen försvinner.
Kamera: Nokia N95.
(klicka på bilden; vore jag Nokia skulle jag vara stolt över vad deras mobilkameror presterar.)
beathead - plus för nostalgitrippar
Vådan av att lyssna på gammal rock här om dagen.
Melodin till textsnutten
I keep it comin, sometimes I dont know why
Im gonna do it til the day I die
Yeaaaah
och
As I start drinkin and I start thinkin
That death is on my side
If my heart stopped beatin, the street kept reekin
Thats suicide.... thats right!
fanns i huvudet när jag vaknade, fast mer som om Mozart skulle ha spelat det. För en gångs skull långsammare än melodin på riktigt; mycket ovanligt. Bara aningen långsammare men ändå. Och piano och stråkar, om det nu kan beskriva hur det låter inuti ett huvud... nåväl. Här är de igen
Ugly Kid Joe; Panhandlin' Prince
också från skivan America's Least Wanted. Om nu hela skivan är väldigt välspelad så tar kanske den här låten rekordet av alla låtarna. Åtminstone blev den ofta lagd på dåtidens blandband. Kanske tillsammans med Neighbor och Everything About You som ju var 'hittar' och stora på mtv. Liksom covern Cats In The Cradle men det är nog å andra sidan den enda låten som kan dra lite i mitt hoppa-över-finger.
Jäpp.
Plus för nostalgitrippar!
Melodin till textsnutten
I keep it comin, sometimes I dont know why
Im gonna do it til the day I die
Yeaaaah
och
As I start drinkin and I start thinkin
That death is on my side
If my heart stopped beatin, the street kept reekin
Thats suicide.... thats right!
fanns i huvudet när jag vaknade, fast mer som om Mozart skulle ha spelat det. För en gångs skull långsammare än melodin på riktigt; mycket ovanligt. Bara aningen långsammare men ändå. Och piano och stråkar, om det nu kan beskriva hur det låter inuti ett huvud... nåväl. Här är de igen
Ugly Kid Joe; Panhandlin' Prince
också från skivan America's Least Wanted. Om nu hela skivan är väldigt välspelad så tar kanske den här låten rekordet av alla låtarna. Åtminstone blev den ofta lagd på dåtidens blandband. Kanske tillsammans med Neighbor och Everything About You som ju var 'hittar' och stora på mtv. Liksom covern Cats In The Cradle men det är nog å andra sidan den enda låten som kan dra lite i mitt hoppa-över-finger.
Jäpp.
Plus för nostalgitrippar!
måndag
snygga ben kommer från stan
Snygga sommarben är en myt.
Åtminstone om man har spenderat tid på landet.
I stan däremot, där existerar de.
Det spelar ingen roll hur snygga släta lena och bruna* sommarben jag hade innan vi lämnade de stenlagda ytorna - så fort jag klev utanför bilen på landet så satt där en broms. Ytterligare tjugo minuter senare fanns där tre bromsbett och så många myggbett att det vore fånigt att ens försöka räkna dem.
Av bromsbett får jag illröda golfbollar inlagda under huden.
Av myggbett ungefär dito inlagda ärtor.
Och inte vänjer sig kroppen efter några dagar heller. Och inte heller höll sig bromsarna borta resten av tiden.
En enda broms bet bra: den missade 'midjan' som kan vara trevlig att ha på överarmen, där strax under axeln. Den bet en bit längre ner; det ser ut som om jag har en synnerligen välutvecklad ytterdel av triceps** på vänsterarmen. Som en tröst i det hela... en snygg arm i utbyte mot två schyssta ben.
Jag föredrog det som det var från början.
* allting är relativt...
** vilket kan vara fel namn men jag menar den där bulan på yttersidan av armen
Åtminstone om man har spenderat tid på landet.
I stan däremot, där existerar de.
Det spelar ingen roll hur snygga släta lena och bruna* sommarben jag hade innan vi lämnade de stenlagda ytorna - så fort jag klev utanför bilen på landet så satt där en broms. Ytterligare tjugo minuter senare fanns där tre bromsbett och så många myggbett att det vore fånigt att ens försöka räkna dem.
Av bromsbett får jag illröda golfbollar inlagda under huden.
Av myggbett ungefär dito inlagda ärtor.
Och inte vänjer sig kroppen efter några dagar heller. Och inte heller höll sig bromsarna borta resten av tiden.
En enda broms bet bra: den missade 'midjan' som kan vara trevlig att ha på överarmen, där strax under axeln. Den bet en bit längre ner; det ser ut som om jag har en synnerligen välutvecklad ytterdel av triceps** på vänsterarmen. Som en tröst i det hela... en snygg arm i utbyte mot två schyssta ben.
Jag föredrog det som det var från början.
* allting är relativt...
** vilket kan vara fel namn men jag menar den där bulan på yttersidan av armen
beathead
Hahahaha!
Vilken nostalgitripp - på ett helt annat sätt än här om dagen!!
Bara att sätta igång att okontrollerat skaka på huvudet :-)
Vad är det för något med rock? Rock regerar över fingrarna; får dem att dra upp volymen till nivån där öronen säger stopp - ja egentligen lite över det.
Den här skivan måste ha rullat precis hur många varv som helst i min cd-växlare i början på 90-talet. Fortfarande sitter texterna som en smäck. Hehe. Jag blir verkligen så full i skratt i kombination med en djupare glädje över gammal rock. Det var inga tveksamheter när jag vaknade med I wanna know... i huvudet. Ett långt I, precis som i låten.
Sedan inget mer i textväg att vakna med men som sagt, det räckte ju mer än väl. Och sedan satte jag på hela skivan, för första gången på väldigt många år, gick omkring och skrattade och sjöng. De är ju helt underbara!
Ugly Kid Joe; So Damn Cool
från skivan America's Least Wanted.
Hihihihihihi!
Vilken nostalgitripp - på ett helt annat sätt än här om dagen!!
Bara att sätta igång att okontrollerat skaka på huvudet :-)
Vad är det för något med rock? Rock regerar över fingrarna; får dem att dra upp volymen till nivån där öronen säger stopp - ja egentligen lite över det.
Den här skivan måste ha rullat precis hur många varv som helst i min cd-växlare i början på 90-talet. Fortfarande sitter texterna som en smäck. Hehe. Jag blir verkligen så full i skratt i kombination med en djupare glädje över gammal rock. Det var inga tveksamheter när jag vaknade med I wanna know... i huvudet. Ett långt I, precis som i låten.
Sedan inget mer i textväg att vakna med men som sagt, det räckte ju mer än väl. Och sedan satte jag på hela skivan, för första gången på väldigt många år, gick omkring och skrattade och sjöng. De är ju helt underbara!
Ugly Kid Joe; So Damn Cool
från skivan America's Least Wanted.
Hihihihihihi!
fredag
beathead - mobilt
Det går att mobilblogga utan att ha ett mobilbloggkonto! Har jag just upptäckt...
... och snart ska jag prova fler intressanta funktioner genom mobilsurfingen.
Nog för att jag surfat mycket med mobilen innan men då mest sådant som man kan behöva när man är på stan. Öppettider eller SL's tidtabeller. Eller närmaste Bauhaus. Ja ni vet sånt där matnyttigt.
Inte har jag känt behovet att blogga annat från en dator.
Utom här på landet.
Där jag idag vaknade med
Caroline af Ugglas; Jag är för feg
i huvudet. Det tog, som ofta, en stund att höra texten i refrängen och på det viset komma på vad låten heter, så det blev en stunds gnolande medan kaffet åkte på. Och hjälp fick jag av Dotter! Hon är snabb på att klippa låtar och efter en lyssning när vi kommit på vad det var (på denna underbara mobiltelefon) så sjunger hon texten också.
Så snabb är inte jag men melodin och ganska mycket av texten skvalpar nu runt där innanför pannbenet.
Och nu ska jag ta skvalpet med mig ner till sjön.
... och snart ska jag prova fler intressanta funktioner genom mobilsurfingen.
Nog för att jag surfat mycket med mobilen innan men då mest sådant som man kan behöva när man är på stan. Öppettider eller SL's tidtabeller. Eller närmaste Bauhaus. Ja ni vet sånt där matnyttigt.
Inte har jag känt behovet att blogga annat från en dator.
Utom här på landet.
Där jag idag vaknade med
Caroline af Ugglas; Jag är för feg
i huvudet. Det tog, som ofta, en stund att höra texten i refrängen och på det viset komma på vad låten heter, så det blev en stunds gnolande medan kaffet åkte på. Och hjälp fick jag av Dotter! Hon är snabb på att klippa låtar och efter en lyssning när vi kommit på vad det var (på denna underbara mobiltelefon) så sjunger hon texten också.
Så snabb är inte jag men melodin och ganska mycket av texten skvalpar nu runt där innanför pannbenet.
Och nu ska jag ta skvalpet med mig ner till sjön.
blåbärsparkering
Det är inte mycket som slår blåbär.
Och det är inte mycket som slår nostalgin i att plocka blåbär i samma litermått som mamma gjorde när jag var liten. På i princip samma plats.
Hon gick visserligen ut i skogen och plockade bär, hon hade någon slags oskriven regel att bären på tomten var till för att ätas till och från sjön, till och från lekstugan, till och från sockerdricks eken eller till och från egentligen vad som helst.
Och i princip håller jag med henne; det är trevligt att kunna sträcka ut armen var man än går på tomten och ta sig några smultron eller blåbär eller hallon. Eller kantareller för den delen.
Men nu är vi ju inte där 'jämt' som förut så det märks inte på samma sätt om bären på tomten går åt.
Så jag parkerade glatt i en rejäl tuva i svackan utanför vävstugan. Ja, jag visste inte när jag ställde mig där att jag faktiskt parkerade, men det var vad jag gjorde.
Genom att väga över mellan höger och vänster ben samt göra en 180-graders sväng fick jag ihop min liter på ett och samma ställe. Många stora bär var det på varje gren!
Och Dotter plockade hon med. Allra mest smultron. Jag hoppas hon stoppade lika många i munnen som hon stoppade i korgen!
söndag
dagens blomma
Blomman för dagen,
Ipomoea tricolor
'Knowlians Black'.
Ser det inte ut som om den lyser i mitten?
Solskenet gör att den vita pistillen inte ens blir tydlig. Eller också kan det bero på fotografen...
(... och fotografen vill skylla ifrån sig med att fotografera i så starkt solljus med en mobiltelefon... det är inte lätt att se vad man gör! Eller snarare vad man lyckas fånga.)
... kamera: Nokia N95 inställd på närbild.
frön här
N95
fredag
beathead
... av allt otippat...
... Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini...
Horoskopmening? Jodå vars; slipa och måla går bra även i bikini, inte bara i snickarklänning...
...
... Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini...
Horoskopmening? Jodå vars; slipa och måla går bra även i bikini, inte bara i snickarklänning...
...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
