Jag är en tjuvkikare. Och tjuvlyssnare.
Stod på tunnelbanan. En facinerande tant med 10cm grått hår i botten och resten av håret knalligt tomterött satt på ett säte. Vid nästa station sätter sig en annan tant mitt emot TomteTanten. Den nya tanten har Pippi Långstrump-rött hår och en svart plastig tupé över det. TomteTanten säger hej och TupéTanten svarar.
Ytterligare någon station efter det kliver ännu en kvinna med märkligt hår på och sätter sig vid de andra två. Tant tre har uppenbarligen peruk på sig, ungefär lika plastig som TupéTantens tupé. Den nya PerukTanten har, vad jag märker, inget övrigt synligt hår bortsett från den dammbruna plasten. Nu hejar TomteTanten igen, TupéTanten tittar på PerukTanten som först tittar på TomteTanten och svarar på hejjet och sedan övergår till att vrålstirra på TupéTanten(som ju faktiskt ser allra märkligast ut).
Och jag som står och lådsas som ingenting men iakttar i ögonvrån undrar: känner de varann? Är de på väg till perukmässan? Eller stödgruppen för märkliga frisyrer?
Men de säger inget mer alls och alla tre kliver av vid olika stationer.
Att ha annorlunda hår som gör att folk generellt glor kanske per automatik gör att man ingår i en särskild klan för hej-sägare. Det var ju inte så att de hejjade på några andra.
Vad vet jag. Det jag minst förstår är hur de alla tre kunde samlas vid samma säten vid samma tidpunkt.
Det är så osannolikt. Så antagligen är det läge att köpa en trisslott?
tisdag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar