Eftersom jag fått frågan mer än en gång nu och jag är alldeles för okunnig och omotiverad för att sätta mig ner och verkligen knåpa igenom gamla texter, så provade jag Google's 'translate' på ett par gamla texter.
Man kan säga att det funkar sådär.
Tillräckligt för att någon ska få en hum om vad texten handlar om men rätt mycket blir helt fel, ja för att inte säga helt uppåt väggarna.
Som nummer två för översättning tog jag den ganska långa om bladlöss, sniglar och karma.
Fnittrigare och fnittrigare blev jag men när jag kom till följande stycke började jag skratta så tårarna rann. Kanske kan det förklaras med att jag är alltför trött och därför inte har alla hästarna på rätt plats...
... eller så är det kul.
Jag får se om jag skrattar även nästa gång när jag läser detta:
Namely, to cut dead snails ...
... it is not fun. It's sticky and nasty and the wheat fan if they die so quickly - they have well begun to prance about in the dance of death, maybe I miss your neck. Yes, because it is in the neck to be cut by them, say-to-understand on-services.
att jämföra med
Nämligen att klippa ihjäl sniglar...
... det är inte kul. Det är smetigt och otäckt och det vete fan om de dör så snabbt - har de väl börjat kråma sig i dödsdansen kanske jag missar nacken. Ja, för det är i nacken man ska klippa av dem, säger förstå-sig-på-arna.
Jag tror vetefläkten var droppen som fick ögonen att rinna över.
fredag
beathead
Senaste tiden har det mest bara varit gamla repetitioner av musik som redan finns här, eller ett evigt skavande av barnsånger i huvudet.
Men idag så.
En sådan variant som jag kallar för 'kärt återhörande'.
Och han är ju för fantastisk.
Varför just denna låt har jag dock inte forskat i, i huvudet hör jag inte ens en horoskopmening (ordet finns numera i etikettlistan, 12:e juli förklarar ordet,) men lyssnar jag ordentligt kanske jag hittar en...
Taj Mahal; She Caught The Katy (And Left Me A Mule To Ride)
Men idag så.
En sådan variant som jag kallar för 'kärt återhörande'.
Och han är ju för fantastisk.
Varför just denna låt har jag dock inte forskat i, i huvudet hör jag inte ens en horoskopmening (ordet finns numera i etikettlistan, 12:e juli förklarar ordet,) men lyssnar jag ordentligt kanske jag hittar en...
Taj Mahal; She Caught The Katy (And Left Me A Mule To Ride)
tisdag
beathead - helt klart på tiden!
Jamen det var väl på tiden!
Att dessa underbaringar dök upp i huvudet. Man kan tycka att jag borde ha haft dem som fastklistrade innanför pannbenet och ungefär alltid vakna upp med dem i skallen - åtminstone på 'tiden när det begav sig'. För med alla dessa lyssningar... jag kan varenda ton.
Kanske är det därför som mitt huvud åter igen gjort en fin mix. Av två låtar denna gång.
Största delen av det jag hör är
So long baby (goodbye) – som jag tror den heter, jag har den bara som något slags demo (??)
Sedan vävs små slingor av
Tears of joy från The Wig-Flipper in.
Dessa låtar av kära kära ex och vänner:
KnockOut Greg & Blue Weather
Och jag vet att du fortfarande inte tror mig Greger men jag kunde omöjligt ledsna på att se och höra er. Det var inte alltid kul det runt omkring men så fort du eller Anders (A, du vet att du är min favoritgitarrist ;-) slog an en sträng så försvann en eventuell lång resa ur kroppen. Så kom tillbaka, börja igen... så tar jag med D och kommer och skakar loss!
Att dessa underbaringar dök upp i huvudet. Man kan tycka att jag borde ha haft dem som fastklistrade innanför pannbenet och ungefär alltid vakna upp med dem i skallen - åtminstone på 'tiden när det begav sig'. För med alla dessa lyssningar... jag kan varenda ton.
Kanske är det därför som mitt huvud åter igen gjort en fin mix. Av två låtar denna gång.
Största delen av det jag hör är
So long baby (goodbye) – som jag tror den heter, jag har den bara som något slags demo (??)
Sedan vävs små slingor av
Tears of joy från The Wig-Flipper in.
Dessa låtar av kära kära ex och vänner:
KnockOut Greg & Blue Weather
Och jag vet att du fortfarande inte tror mig Greger men jag kunde omöjligt ledsna på att se och höra er. Det var inte alltid kul det runt omkring men så fort du eller Anders (A, du vet att du är min favoritgitarrist ;-) slog an en sträng så försvann en eventuell lång resa ur kroppen. Så kom tillbaka, börja igen... så tar jag med D och kommer och skakar loss!
fredag
de första tio tusen tog emot - splätt lätt
De första 10 000 morden alltså.
Av bladlöss. Vad trodde ni?!
Jag minns i början av min odlarkarriär (i krukor) när det damp ner ett gäng bladlöss på basilikan eller vad jag kan ha odlat då. Det var knappt att jag med handskar på ville hålla i kvisten så jag kunde spruta såpvatten på de eländiga typerna. Så äckliga tyckte jag att de var.
Sedan gick det lättare och lättare. Och jag tror det var på en helvit fuchsia som jag första gången övervägde att klämma ihjäl den bladlus som satt sig istället för att gå och hämta såpan, undertiden som lusen säkert skulle gömma sig.
Och det tog garanterat emot. Att klämma ihjäl det lilla äckliga krypet. Splätt!
Sedan vänjer man sig.
Nu blir de oftast ihjälklämda. Nästan hur många de än är, det är nämligen snabbast och mest effektivt. Splädderi splätt på löpande band. Bara om angreppet är oöverskådligt åker såpan fram. Eller om blomknoppen för känslig, eller bladvecken för djupa.
Nu är det annat som äcklar mig en smula.
Men jag gör det. Ja, utan fåniga handskar.
Nämligen att klippa ihjäl sniglar...
... det är inte kul. Det är smetigt och otäckt och det vete fan om de dör så snabbt - har de väl börjat kråma sig i dödsdansen kanske jag missar nacken. Ja, för det är i nacken man ska klippa av dem, säger förstå-sig-på-arna.
Men jag har noterat att jag börjat vänja mig.
(Endast två av elva olika dahlior har fått visa sina blommor här i år så valet blev så småningom enkelt - sniglar eller blommor är inget att fundera över - eeh, längre än några månader i alla fall.)
Men de små skrällena - jag tror jag kommer göra som med bladlössen. Krossa dem. Väldigt effektivt, inga tveksamheter om dödsorsak och fort går det också. Och blir ungefär lika smetigt... när jag krossat har jag valt ställe med omsorg.
Usch, stackars sniglar.
Och, viktigare än sniglar och blommor - hahaha - vad händer med min karma?
Uppvägs typ tusen bladlöss och sisådär hundra sniglar av de humlor vi räddat från drunkningsdöden i år? Eller riskerar jag... hmm... att återfödas som bladlus i mitt nästa liv?
Blir jag bladlus eller snigel får jag väl hoppas att det går fort. Splätt!
På bilden: räddad jordhumla. Nästan färdigtorkad.
Kamera: Nokia N95
söndag
böcker eller hus? Ack ljuvliga morgonrodnad...
Någon gång kommer jag bli tvungen att välja - spännande böcker eller hus att bo i?
Jag drömmer ju om den där trädgården. Som är utanför dörren.
På mitt hus.
Men så är jag på landet. Och läser en - deckare? Kriminalroman? Spännande är det i alla fall.
Och nu, inklusive (sovande) vuxet sällskap här ska tilläggas, går det bra att sitta uppe själv 'halva natten' och läsa. Men sedan...
Boken är spännande på gränsen vill hjärtklappning. Att efter det gå och borsta tänderna när man är så mörkrädd som jag... det är inte bara hjärtklappning, det är svettas. Superstadiga jag lätt skakig på handen. Och så det där med älgarna som har dans på altanen... måste de hålla på så där?
Visserligen kan jag skylla lite på huset - att jag alltid varit rädd här; att de ränderna aldrig gått att med logik mota bort. Men ändå.
40 minuter senare. Har stått och tittat ut på ännu en fantastisk augustinatt.
Jättefint.
Jätterädd.
Lagt mig. Kan inte sova. Får absolut inte läsa mer. Inser. Inte för första gången men just det här valet är nytt.
Jag kommer tvingas att välja. Mellan att läsa böcker som roar mig. Eller att bo i mitt eget hus.
Eller lobotomi? Jag har utsatt mig för allt möjligt mörker för att bevisa för mig själv att mörker inte är farligt. Jag har förstås överlevt det. Jag vet logiskt att det är farligare hemma i stan än här i skogen. Jag VET.
Jag har även bestämt mig.
Haha.
Det funkar så länge jag låtsas att allt är okej. Så fort jag glömmer bort mig...
Är mörkret där; fattar polisgreppet och jag törs inte annat än att skräckslagen följa med, ned i ologiken...
Hus eller böcker?!
Jag drömmer ju om den där trädgården. Som är utanför dörren.
På mitt hus.
Men så är jag på landet. Och läser en - deckare? Kriminalroman? Spännande är det i alla fall.
Och nu, inklusive (sovande) vuxet sällskap här ska tilläggas, går det bra att sitta uppe själv 'halva natten' och läsa. Men sedan...
Boken är spännande på gränsen vill hjärtklappning. Att efter det gå och borsta tänderna när man är så mörkrädd som jag... det är inte bara hjärtklappning, det är svettas. Superstadiga jag lätt skakig på handen. Och så det där med älgarna som har dans på altanen... måste de hålla på så där?
Visserligen kan jag skylla lite på huset - att jag alltid varit rädd här; att de ränderna aldrig gått att med logik mota bort. Men ändå.
40 minuter senare. Har stått och tittat ut på ännu en fantastisk augustinatt.
Jättefint.
Jätterädd.
Lagt mig. Kan inte sova. Får absolut inte läsa mer. Inser. Inte för första gången men just det här valet är nytt.
Jag kommer tvingas att välja. Mellan att läsa böcker som roar mig. Eller att bo i mitt eget hus.
Eller lobotomi? Jag har utsatt mig för allt möjligt mörker för att bevisa för mig själv att mörker inte är farligt. Jag har förstås överlevt det. Jag vet logiskt att det är farligare hemma i stan än här i skogen. Jag VET.
Jag har även bestämt mig.
Haha.
Det funkar så länge jag låtsas att allt är okej. Så fort jag glömmer bort mig...
Är mörkret där; fattar polisgreppet och jag törs inte annat än att skräckslagen följa med, ned i ologiken...
Hus eller böcker?!
lördag
resebukett
Vi försökte ge bort avklippta blommor igen innan vi åkte. Men ingen var hemma - så vi tog med dem!
Ingen doftgran i hela världen kan få en bil att dofta så som ett gäng luktärter :-D
(och en dahlia)
lockande natt
Sjön ligger lugn och det är alldeles, alldeles tyst.
Utanför är det just nu en perfekt augustinatt. Den är varm, vindstilla, stjärnklar och fullmånen är så full att det blir långa skuggor från träden. Det är så ljust att fladdermössen inte ens är ute och flyger...
... vilket innebär att myggen kan härja fritt! Och jag håller mig inne. Särskilt som jag dessutom borde sova. Och så är det färre älgar här inne än där ute. Men... ja det är något lockande med en sån här natt.
Utanför är det just nu en perfekt augustinatt. Den är varm, vindstilla, stjärnklar och fullmånen är så full att det blir långa skuggor från träden. Det är så ljust att fladdermössen inte ens är ute och flyger...
... vilket innebär att myggen kan härja fritt! Och jag håller mig inne. Särskilt som jag dessutom borde sova. Och så är det färre älgar här inne än där ute. Men... ja det är något lockande med en sån här natt.
fredag
beathead
Rosa.
En färg jag undvikit sedan tonåren. Liksom lila.
Lila vägrar jag fortfarande fast vi får väl se, det är en modefärg igen denna vinter, vad jag har förstått från reklam. Kanske blir jag så påverkad att jag till slut äger något lila. Kanske.
Rosa däremot har jag faktiskt gett upp för. Jag har sedan ett år tillbaka begåvats med inte mindre än tre rosa tröjor, från mildaste bebisrosa till en skönt skarp rosa som nästan är röd. Till det 'ärvde' jag dessutom ett par lika rosa linnen; de brukas flitigt.
Dotter är mer lila än rosa men det kan hon gärna få vara.
I alla fall vaknade jag med rosa i huvudet:
Cake; Pretty pink ribbon
En färg jag undvikit sedan tonåren. Liksom lila.
Lila vägrar jag fortfarande fast vi får väl se, det är en modefärg igen denna vinter, vad jag har förstått från reklam. Kanske blir jag så påverkad att jag till slut äger något lila. Kanske.
Rosa däremot har jag faktiskt gett upp för. Jag har sedan ett år tillbaka begåvats med inte mindre än tre rosa tröjor, från mildaste bebisrosa till en skönt skarp rosa som nästan är röd. Till det 'ärvde' jag dessutom ett par lika rosa linnen; de brukas flitigt.
Dotter är mer lila än rosa men det kan hon gärna få vara.
I alla fall vaknade jag med rosa i huvudet:
Cake; Pretty pink ribbon
tisdag
beathead - jag har inget att lyssna på...
Jag gillar de oväntade.
Det tog en stund att komma fram till vad det var men bara för att jag var tvungen att ta fram skivan, damma av den och provlyssna ganska många spår innan rätt dök upp.
Hur kommer det sig att riktigt bra skivor kan bli liggandes längre tider utan lyssning? När det samtidigt andra dagar 'inte finns något bra att lyssna på'.
Som att öppna garderoben och 'inte ha något att ta på sig'. Fast den är full.
Crash Test Dummies; Swimming In Your Ocean
Det tog en stund att komma fram till vad det var men bara för att jag var tvungen att ta fram skivan, damma av den och provlyssna ganska många spår innan rätt dök upp.
Hur kommer det sig att riktigt bra skivor kan bli liggandes längre tider utan lyssning? När det samtidigt andra dagar 'inte finns något bra att lyssna på'.
Som att öppna garderoben och 'inte ha något att ta på sig'. Fast den är full.
Crash Test Dummies; Swimming In Your Ocean
måndag
beathead
Melankolisk dag!
Och naturligtvis en låt som passar till det. På sitt sätt. Horoskopmening; jo självklart.
Den visade sig även vara en riktigt bra städalåt, passade utmärkt att sjunga vid diskbänken när den putsades och disken åkte in i maskinen (jag slarvade igår, jajjamänsan).
I was sick and tired of everything... [jajjamänsan!]
... But I wont feel blue [nä! har ingen lust med det]
Like I always do... [njä? men då och då]
... cause somewhere in the crowd theres you... [tjaa, på sätt och vis iaf]
... lights are gonna find me
Shining like the sun
Smiling, having fun
Feeling like a number one... [jäpp, snart så, får ni passa er för stjärnglansen!]
Abba; Super Trouper
Och naturligtvis en låt som passar till det. På sitt sätt. Horoskopmening; jo självklart.
Den visade sig även vara en riktigt bra städalåt, passade utmärkt att sjunga vid diskbänken när den putsades och disken åkte in i maskinen (jag slarvade igår, jajjamänsan).
I was sick and tired of everything... [jajjamänsan!]
... But I wont feel blue [nä! har ingen lust med det]
Like I always do... [njä? men då och då]
... cause somewhere in the crowd theres you... [tjaa, på sätt och vis iaf]
... lights are gonna find me
Shining like the sun
Smiling, having fun
Feeling like a number one... [jäpp, snart så, får ni passa er för stjärnglansen!]
Abba; Super Trouper
torsdag
beathead - av med hatten
Jag får ju vara glad att det 'bara' är sånger av en person när det blir en sån här soppa...
En märklig mishmash av tre låtar, alla av samma underbara artist. I huvudet blev det en väldigt fin mix, där melodierna gick i varann lika mycket som texten hoppade mellan låtarna. Jag vaknade väldigt långsamt och allt blev så drömskt som det kan bli av att inte ha någon väckarklocka, bara svala, frasiga lakan som doftar härligt och sommarmorgon utanför fönstret. Fågelkvitter och luktärtspuffar i stora sjok.
Underbart alltså.
Och så underbara Salem al Fakir, ni får lyssna på låtarna
This is who I am
It's only you samt
Dream girl och mixa dem på eget sätt :-)
... 'cause I gotta go my own way whatever they say...
... People have tried to change me over and over again
It's not for you to choose...
... How many days will it take for you to understand?
Look into my eyes, this is who i am...
och
... now I just wish you could come back tomorrow
I wish that you could come back - yeaah
I can't go on like this...
och
... shouldn't tell you all I've got inside but I just need to get it out
let me say it if you don't mind
it's only you I think about...
Var det någon som sa mishmash? Någon...? Vilken röra!
För säkerhetsskull avslutade jag morgonens Salemlyssning med Good Song. Jösses så duktig den killen är. Hatten av!
En märklig mishmash av tre låtar, alla av samma underbara artist. I huvudet blev det en väldigt fin mix, där melodierna gick i varann lika mycket som texten hoppade mellan låtarna. Jag vaknade väldigt långsamt och allt blev så drömskt som det kan bli av att inte ha någon väckarklocka, bara svala, frasiga lakan som doftar härligt och sommarmorgon utanför fönstret. Fågelkvitter och luktärtspuffar i stora sjok.
Underbart alltså.
Och så underbara Salem al Fakir, ni får lyssna på låtarna
This is who I am
It's only you samt
Dream girl och mixa dem på eget sätt :-)
... 'cause I gotta go my own way whatever they say...
... People have tried to change me over and over again
It's not for you to choose...
... How many days will it take for you to understand?
Look into my eyes, this is who i am...
och
... now I just wish you could come back tomorrow
I wish that you could come back - yeaah
I can't go on like this...
och
... shouldn't tell you all I've got inside but I just need to get it out
let me say it if you don't mind
it's only you I think about...
Var det någon som sa mishmash? Någon...? Vilken röra!
För säkerhetsskull avslutade jag morgonens Salemlyssning med Good Song. Jösses så duktig den killen är. Hatten av!
onsdag
... det mesta regnar bort
Fast så är det ju inte; nu är det sol här idag igen. Och efter den korta skuren igår kom solen också fram igen, det var bara innan det var varierande molnighet.
Och det blommar bättre, när det kommer regn ibland.
Hittade en vit kornvallmo på altanen igår.
Först med soldis, senare såg både vallmo och altan alldeles aprikos ut, när solen börjat att gå ner. Lite grann uppväger det varma ljuset att det blir svalare när solen försvinner.
Kamera: Nokia N95.
(klicka på bilden; vore jag Nokia skulle jag vara stolt över vad deras mobilkameror presterar.)
beathead - plus för nostalgitrippar
Vådan av att lyssna på gammal rock här om dagen.
Melodin till textsnutten
I keep it comin, sometimes I dont know why
Im gonna do it til the day I die
Yeaaaah
och
As I start drinkin and I start thinkin
That death is on my side
If my heart stopped beatin, the street kept reekin
Thats suicide.... thats right!
fanns i huvudet när jag vaknade, fast mer som om Mozart skulle ha spelat det. För en gångs skull långsammare än melodin på riktigt; mycket ovanligt. Bara aningen långsammare men ändå. Och piano och stråkar, om det nu kan beskriva hur det låter inuti ett huvud... nåväl. Här är de igen
Ugly Kid Joe; Panhandlin' Prince
också från skivan America's Least Wanted. Om nu hela skivan är väldigt välspelad så tar kanske den här låten rekordet av alla låtarna. Åtminstone blev den ofta lagd på dåtidens blandband. Kanske tillsammans med Neighbor och Everything About You som ju var 'hittar' och stora på mtv. Liksom covern Cats In The Cradle men det är nog å andra sidan den enda låten som kan dra lite i mitt hoppa-över-finger.
Jäpp.
Plus för nostalgitrippar!
Melodin till textsnutten
I keep it comin, sometimes I dont know why
Im gonna do it til the day I die
Yeaaaah
och
As I start drinkin and I start thinkin
That death is on my side
If my heart stopped beatin, the street kept reekin
Thats suicide.... thats right!
fanns i huvudet när jag vaknade, fast mer som om Mozart skulle ha spelat det. För en gångs skull långsammare än melodin på riktigt; mycket ovanligt. Bara aningen långsammare men ändå. Och piano och stråkar, om det nu kan beskriva hur det låter inuti ett huvud... nåväl. Här är de igen
Ugly Kid Joe; Panhandlin' Prince
också från skivan America's Least Wanted. Om nu hela skivan är väldigt välspelad så tar kanske den här låten rekordet av alla låtarna. Åtminstone blev den ofta lagd på dåtidens blandband. Kanske tillsammans med Neighbor och Everything About You som ju var 'hittar' och stora på mtv. Liksom covern Cats In The Cradle men det är nog å andra sidan den enda låten som kan dra lite i mitt hoppa-över-finger.
Jäpp.
Plus för nostalgitrippar!
måndag
snygga ben kommer från stan
Snygga sommarben är en myt.
Åtminstone om man har spenderat tid på landet.
I stan däremot, där existerar de.
Det spelar ingen roll hur snygga släta lena och bruna* sommarben jag hade innan vi lämnade de stenlagda ytorna - så fort jag klev utanför bilen på landet så satt där en broms. Ytterligare tjugo minuter senare fanns där tre bromsbett och så många myggbett att det vore fånigt att ens försöka räkna dem.
Av bromsbett får jag illröda golfbollar inlagda under huden.
Av myggbett ungefär dito inlagda ärtor.
Och inte vänjer sig kroppen efter några dagar heller. Och inte heller höll sig bromsarna borta resten av tiden.
En enda broms bet bra: den missade 'midjan' som kan vara trevlig att ha på överarmen, där strax under axeln. Den bet en bit längre ner; det ser ut som om jag har en synnerligen välutvecklad ytterdel av triceps** på vänsterarmen. Som en tröst i det hela... en snygg arm i utbyte mot två schyssta ben.
Jag föredrog det som det var från början.
* allting är relativt...
** vilket kan vara fel namn men jag menar den där bulan på yttersidan av armen
Åtminstone om man har spenderat tid på landet.
I stan däremot, där existerar de.
Det spelar ingen roll hur snygga släta lena och bruna* sommarben jag hade innan vi lämnade de stenlagda ytorna - så fort jag klev utanför bilen på landet så satt där en broms. Ytterligare tjugo minuter senare fanns där tre bromsbett och så många myggbett att det vore fånigt att ens försöka räkna dem.
Av bromsbett får jag illröda golfbollar inlagda under huden.
Av myggbett ungefär dito inlagda ärtor.
Och inte vänjer sig kroppen efter några dagar heller. Och inte heller höll sig bromsarna borta resten av tiden.
En enda broms bet bra: den missade 'midjan' som kan vara trevlig att ha på överarmen, där strax under axeln. Den bet en bit längre ner; det ser ut som om jag har en synnerligen välutvecklad ytterdel av triceps** på vänsterarmen. Som en tröst i det hela... en snygg arm i utbyte mot två schyssta ben.
Jag föredrog det som det var från början.
* allting är relativt...
** vilket kan vara fel namn men jag menar den där bulan på yttersidan av armen
beathead
Hahahaha!
Vilken nostalgitripp - på ett helt annat sätt än här om dagen!!
Bara att sätta igång att okontrollerat skaka på huvudet :-)
Vad är det för något med rock? Rock regerar över fingrarna; får dem att dra upp volymen till nivån där öronen säger stopp - ja egentligen lite över det.
Den här skivan måste ha rullat precis hur många varv som helst i min cd-växlare i början på 90-talet. Fortfarande sitter texterna som en smäck. Hehe. Jag blir verkligen så full i skratt i kombination med en djupare glädje över gammal rock. Det var inga tveksamheter när jag vaknade med I wanna know... i huvudet. Ett långt I, precis som i låten.
Sedan inget mer i textväg att vakna med men som sagt, det räckte ju mer än väl. Och sedan satte jag på hela skivan, för första gången på väldigt många år, gick omkring och skrattade och sjöng. De är ju helt underbara!
Ugly Kid Joe; So Damn Cool
från skivan America's Least Wanted.
Hihihihihihi!
Vilken nostalgitripp - på ett helt annat sätt än här om dagen!!
Bara att sätta igång att okontrollerat skaka på huvudet :-)
Vad är det för något med rock? Rock regerar över fingrarna; får dem att dra upp volymen till nivån där öronen säger stopp - ja egentligen lite över det.
Den här skivan måste ha rullat precis hur många varv som helst i min cd-växlare i början på 90-talet. Fortfarande sitter texterna som en smäck. Hehe. Jag blir verkligen så full i skratt i kombination med en djupare glädje över gammal rock. Det var inga tveksamheter när jag vaknade med I wanna know... i huvudet. Ett långt I, precis som i låten.
Sedan inget mer i textväg att vakna med men som sagt, det räckte ju mer än väl. Och sedan satte jag på hela skivan, för första gången på väldigt många år, gick omkring och skrattade och sjöng. De är ju helt underbara!
Ugly Kid Joe; So Damn Cool
från skivan America's Least Wanted.
Hihihihihihi!
fredag
beathead - mobilt
Det går att mobilblogga utan att ha ett mobilbloggkonto! Har jag just upptäckt...
... och snart ska jag prova fler intressanta funktioner genom mobilsurfingen.
Nog för att jag surfat mycket med mobilen innan men då mest sådant som man kan behöva när man är på stan. Öppettider eller SL's tidtabeller. Eller närmaste Bauhaus. Ja ni vet sånt där matnyttigt.
Inte har jag känt behovet att blogga annat från en dator.
Utom här på landet.
Där jag idag vaknade med
Caroline af Ugglas; Jag är för feg
i huvudet. Det tog, som ofta, en stund att höra texten i refrängen och på det viset komma på vad låten heter, så det blev en stunds gnolande medan kaffet åkte på. Och hjälp fick jag av Dotter! Hon är snabb på att klippa låtar och efter en lyssning när vi kommit på vad det var (på denna underbara mobiltelefon) så sjunger hon texten också.
Så snabb är inte jag men melodin och ganska mycket av texten skvalpar nu runt där innanför pannbenet.
Och nu ska jag ta skvalpet med mig ner till sjön.
... och snart ska jag prova fler intressanta funktioner genom mobilsurfingen.
Nog för att jag surfat mycket med mobilen innan men då mest sådant som man kan behöva när man är på stan. Öppettider eller SL's tidtabeller. Eller närmaste Bauhaus. Ja ni vet sånt där matnyttigt.
Inte har jag känt behovet att blogga annat från en dator.
Utom här på landet.
Där jag idag vaknade med
Caroline af Ugglas; Jag är för feg
i huvudet. Det tog, som ofta, en stund att höra texten i refrängen och på det viset komma på vad låten heter, så det blev en stunds gnolande medan kaffet åkte på. Och hjälp fick jag av Dotter! Hon är snabb på att klippa låtar och efter en lyssning när vi kommit på vad det var (på denna underbara mobiltelefon) så sjunger hon texten också.
Så snabb är inte jag men melodin och ganska mycket av texten skvalpar nu runt där innanför pannbenet.
Och nu ska jag ta skvalpet med mig ner till sjön.
blåbärsparkering
Det är inte mycket som slår blåbär.
Och det är inte mycket som slår nostalgin i att plocka blåbär i samma litermått som mamma gjorde när jag var liten. På i princip samma plats.
Hon gick visserligen ut i skogen och plockade bär, hon hade någon slags oskriven regel att bären på tomten var till för att ätas till och från sjön, till och från lekstugan, till och från sockerdricks eken eller till och från egentligen vad som helst.
Och i princip håller jag med henne; det är trevligt att kunna sträcka ut armen var man än går på tomten och ta sig några smultron eller blåbär eller hallon. Eller kantareller för den delen.
Men nu är vi ju inte där 'jämt' som förut så det märks inte på samma sätt om bären på tomten går åt.
Så jag parkerade glatt i en rejäl tuva i svackan utanför vävstugan. Ja, jag visste inte när jag ställde mig där att jag faktiskt parkerade, men det var vad jag gjorde.
Genom att väga över mellan höger och vänster ben samt göra en 180-graders sväng fick jag ihop min liter på ett och samma ställe. Många stora bär var det på varje gren!
Och Dotter plockade hon med. Allra mest smultron. Jag hoppas hon stoppade lika många i munnen som hon stoppade i korgen!
söndag
dagens blomma
Blomman för dagen,
Ipomoea tricolor
'Knowlians Black'.
Ser det inte ut som om den lyser i mitten?
Solskenet gör att den vita pistillen inte ens blir tydlig. Eller också kan det bero på fotografen...
(... och fotografen vill skylla ifrån sig med att fotografera i så starkt solljus med en mobiltelefon... det är inte lätt att se vad man gör! Eller snarare vad man lyckas fånga.)
... kamera: Nokia N95 inställd på närbild.
frön här
N95
fredag
beathead
... av allt otippat...
... Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini...
Horoskopmening? Jodå vars; slipa och måla går bra även i bikini, inte bara i snickarklänning...
...
... Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini...
Horoskopmening? Jodå vars; slipa och måla går bra även i bikini, inte bara i snickarklänning...
...
onsdag
beathead
Tack, iTunes!
För att det är så lättsökt och snabbt. Inte för att jag längtar efter att ladda hem låten... som åter igen får mig att fundera över mina mystiska 80-tals strömmningar - varför?!
Inte heller idag känns det som att jag lyckas hitta en riktig mening med låten - hmmpf, jag ljuger lite, för en ganska tydlig horoskop-mening kan jag hitta... väntar bara på att låten jag blev plågad med här om natten ska dyka upp också! Då är cirkeln sluten...
Idag dock den oväntade:
ABC; Poison arrow
För att det är så lättsökt och snabbt. Inte för att jag längtar efter att ladda hem låten... som åter igen får mig att fundera över mina mystiska 80-tals strömmningar - varför?!
Inte heller idag känns det som att jag lyckas hitta en riktig mening med låten - hmmpf, jag ljuger lite, för en ganska tydlig horoskop-mening kan jag hitta... väntar bara på att låten jag blev plågad med här om natten ska dyka upp också! Då är cirkeln sluten...
Idag dock den oväntade:
ABC; Poison arrow
tisdag
beathead
En favorit i repris.
Och det utan påtryckningar från BeatHead Junior.
Om jag nu ska hålla på och hitta en mening i så mycket jag kan så tillskriver jag den här min natt, min inte-alls-en-vardags-natt – och alla snubbar.
Alla snubbar, alla snubbar, alla snubbar...
Ja och om det nu var hund igår så är det väl katt idag!
Kanske är det jag som är en hund och alla snubbar som vill vara katt.
Fast det känns mer som tvärtom.
Aristocats; Alla snubbar vill vara katt (Original Swedish soundtrack)
Lite skruv hade den, min utenatt, en extra knorr, solklart en extra knorr.
Jäpp.
Märkligt.
Och det utan påtryckningar från BeatHead Junior.
Om jag nu ska hålla på och hitta en mening i så mycket jag kan så tillskriver jag den här min natt, min inte-alls-en-vardags-natt – och alla snubbar.
Alla snubbar, alla snubbar, alla snubbar...
Ja och om det nu var hund igår så är det väl katt idag!
Kanske är det jag som är en hund och alla snubbar som vill vara katt.
Fast det känns mer som tvärtom.
Aristocats; Alla snubbar vill vara katt (Original Swedish soundtrack)
Lite skruv hade den, min utenatt, en extra knorr, solklart en extra knorr.
Jäpp.
Märkligt.
måndag
beathead
... att jag får vara en hund...
Jo.
Man får vara glad om man får följa med. Så är det ju.
På tåget, på festen, på saker och ting.
Gitarrerna i huvudet.
Idag är det ingen tydlig mening med låten!
Inte ens en horoskopanledning, hur jag än anstränger mig.
Bo Kaspers Orkester; Hund
... och dom kan ta mig dit dom vill
man får vara glad att finnas till
att vara glad att finnas till
att jag får vara en hund ...
Jo.
Man får vara glad om man får följa med. Så är det ju.
På tåget, på festen, på saker och ting.
Gitarrerna i huvudet.
Idag är det ingen tydlig mening med låten!
Inte ens en horoskopanledning, hur jag än anstränger mig.
Bo Kaspers Orkester; Hund
... och dom kan ta mig dit dom vill
man får vara glad att finnas till
att vara glad att finnas till
att jag får vara en hund ...
söndag
beathead
Slingan som låten börjar med, basen och hela bakgrundsmattan.
De låg som dagens ljudbild i huvudet på mig medan jag låg och sträckte ut mig, en lång stund.
Jag vaknade (faktiskt) först trots att jag har BeatHead Junior här (och hon brukar ju vara snabb på att sätta Dagens Låt annars).
Den textsnutt som dök upp då och då var 'gjuten betong och vattentätt...' och jag funderar på om jag fick låten som en spegling av mitt betongintresse eller om jag fick hela låten på grund av sorgen över att inte ha barn vareviga vecka... det är ju trots allt söndag.
Ja, eller ingetdera; det är ju lätt att fabricera en anledning till en låt; det är som att läsa ett horoskop i en kvällstidning; nästan allt passar in, på vem och var och hur som helst.
Å andra sidan: påfallande ofta passar låtar nästan osannolikt bra att vakna med i huvudet. Sett i backspegeln skrämmande bra ibland.
Jag tror inte enbart på slumpen och horoskopteorin. Jag väljer att tro att det är en mening...
Så det klart att
Just D; Plast
passar in utmärkt.
Förmodligen på alla som någon gång separerat.
(Eller, eehum, alla som någon gång funderat på att gjuta vattentät betong...)
Och Just D's texter är. Är... är väldigt genomarbetade? Vet inte riktigt vad jag vill säga om texterna men de är värda att uppmärksammas. Ingenting som vem som helst kan tråckla ihop. Definitivt inte. Vilket arbete att få ihop dem, och låt efter låt efter låt dessutom!
Vi hade byggt så bra gediget å rätt
d var gjuten betong & vattentätt
mellan dej&mej å d kändes faktiskt riktigt
att vi höll ihop var d enda som var viktigt
i nöd&lust från berg till kust
från toppen till botten å så hela vägen upp
men hur noga man n bäddar så ligger där en ärta
så n utav oss stod n dag med brustet hjärta
allt faller samman
d vi bygger upp tillsammans
d kan stå i några år
men förr eller senare fast ingen av oss menar d
så går d ändå som d går
vi var så noga med fogar å jag vet inte vilket
men ingen av oss hade ens d rätta virket
d blev in i en bergvägg vi kunde inte väja
men även om d sprack så kan jag bara säga:
D var värt d
d var oumbärligt ovärderligt även fast
d var bara plast
D var värt d
d var obetalbart ojämförbart
även fast d var bara plast
Men d e inget nytt man vet ju vad som händer
av plast e d kommet så till plast d återvänder
men bryter ner bygger upp bygger upp bryter ner
vi fick n stund fast vi kunde fått mer
d var väl fejk men jag känner ingen skuld
för ett litet tag gjorde vi ändå plast till guld
vi ville va tillsammans tillsammans blev vi
men hade d vart mera värt om d vart förevigt
Vi lurar oss ständigt
men att inget e beständigt
e d enda som består
å visst e d klantigt men man e ju så romantisk
att man tror att d ändå går
å hur många gånger har man inte kollat sig i spegeln
å trott att man e undantaget som bekräftar regeln
å d e man för d man tror på kan man greja
å går d sen åt helvete så kan man bara säga:
D var värt d
d var oumbärligt ovärderligt även fast
d var bara plast
D var värt d
d var obetalbart ojämförbart
även fast d var bara plast
.
De låg som dagens ljudbild i huvudet på mig medan jag låg och sträckte ut mig, en lång stund.
Jag vaknade (faktiskt) först trots att jag har BeatHead Junior här (och hon brukar ju vara snabb på att sätta Dagens Låt annars).
Den textsnutt som dök upp då och då var 'gjuten betong och vattentätt...' och jag funderar på om jag fick låten som en spegling av mitt betongintresse eller om jag fick hela låten på grund av sorgen över att inte ha barn vareviga vecka... det är ju trots allt söndag.
Ja, eller ingetdera; det är ju lätt att fabricera en anledning till en låt; det är som att läsa ett horoskop i en kvällstidning; nästan allt passar in, på vem och var och hur som helst.
Å andra sidan: påfallande ofta passar låtar nästan osannolikt bra att vakna med i huvudet. Sett i backspegeln skrämmande bra ibland.
Jag tror inte enbart på slumpen och horoskopteorin. Jag väljer att tro att det är en mening...
Så det klart att
Just D; Plast
passar in utmärkt.
Förmodligen på alla som någon gång separerat.
(Eller, eehum, alla som någon gång funderat på att gjuta vattentät betong...)
Och Just D's texter är. Är... är väldigt genomarbetade? Vet inte riktigt vad jag vill säga om texterna men de är värda att uppmärksammas. Ingenting som vem som helst kan tråckla ihop. Definitivt inte. Vilket arbete att få ihop dem, och låt efter låt efter låt dessutom!
Vi hade byggt så bra gediget å rätt
d var gjuten betong & vattentätt
mellan dej&mej å d kändes faktiskt riktigt
att vi höll ihop var d enda som var viktigt
i nöd&lust från berg till kust
från toppen till botten å så hela vägen upp
men hur noga man n bäddar så ligger där en ärta
så n utav oss stod n dag med brustet hjärta
allt faller samman
d vi bygger upp tillsammans
d kan stå i några år
men förr eller senare fast ingen av oss menar d
så går d ändå som d går
vi var så noga med fogar å jag vet inte vilket
men ingen av oss hade ens d rätta virket
d blev in i en bergvägg vi kunde inte väja
men även om d sprack så kan jag bara säga:
D var värt d
d var oumbärligt ovärderligt även fast
d var bara plast
D var värt d
d var obetalbart ojämförbart
även fast d var bara plast
Men d e inget nytt man vet ju vad som händer
av plast e d kommet så till plast d återvänder
men bryter ner bygger upp bygger upp bryter ner
vi fick n stund fast vi kunde fått mer
d var väl fejk men jag känner ingen skuld
för ett litet tag gjorde vi ändå plast till guld
vi ville va tillsammans tillsammans blev vi
men hade d vart mera värt om d vart förevigt
Vi lurar oss ständigt
men att inget e beständigt
e d enda som består
å visst e d klantigt men man e ju så romantisk
att man tror att d ändå går
å hur många gånger har man inte kollat sig i spegeln
å trott att man e undantaget som bekräftar regeln
å d e man för d man tror på kan man greja
å går d sen åt helvete så kan man bara säga:
D var värt d
d var oumbärligt ovärderligt även fast
d var bara plast
D var värt d
d var obetalbart ojämförbart
även fast d var bara plast
.
onsdag
beathead
Samma som igår:
Stylistics; People makes the world go round
Jag blir så glad av den! Hittade den som sista låt på Zero 7's inspirationssamling 'Another late night' och det är det allra bästa med den skivan... trots att den innehåller några bra spår. Och när jag letat vidare på The Stylistics så verkar det som om jag fick den bästa låten på en gång; för tillfället inget mer att hämta där. (De är alldeles för långsamma och slätstrukna för mig just nu.)
Jag får spela bara den här låten desto mer istället! :-)
Stylistics; People makes the world go round
Jag blir så glad av den! Hittade den som sista låt på Zero 7's inspirationssamling 'Another late night' och det är det allra bästa med den skivan... trots att den innehåller några bra spår. Och när jag letat vidare på The Stylistics så verkar det som om jag fick den bästa låten på en gång; för tillfället inget mer att hämta där. (De är alldeles för långsamma och slätstrukna för mig just nu.)
Jag får spela bara den här låten desto mer istället! :-)
söndag
beathead
*asgarv*
Madonna! Materia girl!
Ja nog gillar jag materia... fritt översatt av mig. För inte är jag lik Madonnas 'materia girl'; det ligger inte riktigt för mig. Men materia och olika material... åh, det är roligt att experimentera! Men det vet ni ju. Oväntade material på oväntade platser. Oväntade kombinationer. Men det funkar ju!
Och som sagt, jag har väldigt kul under tiden.
Låten var också mycket oväntad. På oväntad plats.
Och för mig tillbaka i tiden igen; jag skrev tidigare om P.Å. som jag var så 'omåttligt kär i som 15-åring' - vi var bland annat på bio ihop, och då gick Madonnas video bland reklamen, hela musikvideon. Jag hade hört låten innan och gillade den men videon fick mig att gapa (jag tror inte jag orkade lyfta blicken särskilt högt som 14 - 15-åring för det känns som om jag inte fattade någonting...) och efter det blev min syn på låten lite annorlunda. Kanske var det då jag kom på att man kan lusläsa sångtexter?
Jag vet att jag efter ett tag kunde just varje textsnutt på skivan 'Like a virgin'. Som denna låt kom på.
Den är kul att sjunga. Och tänk, jag har den på - vinyl...
... ett spännande material!
Får mig att tänka på bakelit. Och rostfritt. Och titan. Och...
... ma ma materiagirl...
(fast förstås girl klingar väl sådär - materialkärring?!)
Madonna! Materia girl!
Ja nog gillar jag materia... fritt översatt av mig. För inte är jag lik Madonnas 'materia girl'; det ligger inte riktigt för mig. Men materia och olika material... åh, det är roligt att experimentera! Men det vet ni ju. Oväntade material på oväntade platser. Oväntade kombinationer. Men det funkar ju!
Och som sagt, jag har väldigt kul under tiden.
Låten var också mycket oväntad. På oväntad plats.
Och för mig tillbaka i tiden igen; jag skrev tidigare om P.Å. som jag var så 'omåttligt kär i som 15-åring' - vi var bland annat på bio ihop, och då gick Madonnas video bland reklamen, hela musikvideon. Jag hade hört låten innan och gillade den men videon fick mig att gapa (jag tror inte jag orkade lyfta blicken särskilt högt som 14 - 15-åring för det känns som om jag inte fattade någonting...) och efter det blev min syn på låten lite annorlunda. Kanske var det då jag kom på att man kan lusläsa sångtexter?
Jag vet att jag efter ett tag kunde just varje textsnutt på skivan 'Like a virgin'. Som denna låt kom på.
Den är kul att sjunga. Och tänk, jag har den på - vinyl...
... ett spännande material!
Får mig att tänka på bakelit. Och rostfritt. Och titan. Och...
... ma ma materiagirl...
(fast förstås girl klingar väl sådär - materialkärring?!)
fredag
beathead
När jag blev gravid, sisådär 12 till 18 månader innan jag skulle kunna bli det enligt p-piller tillverkaren, och vi bodde två pers och en, åtminstone så småningom, växande mage, i en etta på 42kvm vid vattnet nere vid hornstull, då hade jag ofta den här låten i huvudet. Ja, och i cd-växlaren.
Men då hörde jag helt andra strofer och jag tyckte verkligen det kunde få vara lite av våran låt (fast vi hade förstås en annan också, en mer Riktig).
Jag hörde 'andra har så, fin planering, tid och råd med, renovering... ... vårt palats är ett fullkomligt kaos' och 'var det inte i dag först nästa år' samt, kanske allra mest, 'flickan sover och mår bra, bättre kan det inte va'.
Det verkade rimligt, nästan bra och om inte annat en aning charmigt att allt gick som det gick.
Just då. Till den låten.
Idag, en separation (godartad) senare plus multum med övrigt strul i livet, vaknade jag för andra dagen i rad med 'andra har så, fin planering' och 'fullkomligt kaaaaaaoos' i huvudet. Plötsligt vrålar han, Mr Bo. Låter jävligt ironisk. För att inte tala om när strofen 'stilrent ner i helvetet' dyker upp, plockad ur sitt sammanhang blir inte texten alls så fin som den egentligen är. Inte gör jag det vidare stilrent heller...
Och jag finner att jag undrar om jag lyssnade snett på låten då när jag var tjock och sedan när dotter låg och sov och jag tittade på. (Fast ärligt talat, då visste jag ju förstås redan att det var mer kaos än jag ville erkänna.)
Nåväl.
Nu är det som om de retar de mig, grabbarna i BKO.
För min planering gick i alla fall åt helvete. Och mina gamla trasiga hårddiskar är ett kaos. Och det där med palats. Ja palats känns jävligt långt bort.
Jäääävligt långt bort.
Annars är det en bra låt. Och en vacker dag ska jag ta tillbaka det den först betydde för mig.
Bo Kaspers Orkerster; Fullkomligt Kaos
Inget fungerar
Resten rasar
Olyckskorparna kalasar
Vi tog oss an för mycket och för fort
Golvet knakar taket läcker
Nätt och jämt så att det räcker
Och inga gulddetaljer i vår port
Det ska va på vissa vis
Det ger vi fan i givetvis
Vårt palats är ett fullkomligt kaos
Hela havet fullt av båtar
Varje rum kör sina låtar
Och var inte idag först nästa år
Andra har så fin planering
Tid och råd med renovering
Och nya kök som luktar lite klor
Det ska va på vissa sätt
Stilrent ner i helvetet
Vårt palats är ett fullkomligt kaos
Flickan sover och mår bra
Bättre kan det inte va
Vårt palats är ett fullkomligt kaos
Ett fullkomligt kaos
Ett fullkomligt kaos
Men då hörde jag helt andra strofer och jag tyckte verkligen det kunde få vara lite av våran låt (fast vi hade förstås en annan också, en mer Riktig).
Jag hörde 'andra har så, fin planering, tid och råd med, renovering... ... vårt palats är ett fullkomligt kaos' och 'var det inte i dag först nästa år' samt, kanske allra mest, 'flickan sover och mår bra, bättre kan det inte va'.
Det verkade rimligt, nästan bra och om inte annat en aning charmigt att allt gick som det gick.
Just då. Till den låten.
Idag, en separation (godartad) senare plus multum med övrigt strul i livet, vaknade jag för andra dagen i rad med 'andra har så, fin planering' och 'fullkomligt kaaaaaaoos' i huvudet. Plötsligt vrålar han, Mr Bo. Låter jävligt ironisk. För att inte tala om när strofen 'stilrent ner i helvetet' dyker upp, plockad ur sitt sammanhang blir inte texten alls så fin som den egentligen är. Inte gör jag det vidare stilrent heller...
Och jag finner att jag undrar om jag lyssnade snett på låten då när jag var tjock och sedan när dotter låg och sov och jag tittade på. (Fast ärligt talat, då visste jag ju förstås redan att det var mer kaos än jag ville erkänna.)
Nåväl.
Nu är det som om de retar de mig, grabbarna i BKO.
För min planering gick i alla fall åt helvete. Och mina gamla trasiga hårddiskar är ett kaos. Och det där med palats. Ja palats känns jävligt långt bort.
Jäääävligt långt bort.
Annars är det en bra låt. Och en vacker dag ska jag ta tillbaka det den först betydde för mig.
Bo Kaspers Orkerster; Fullkomligt Kaos
Inget fungerar
Resten rasar
Olyckskorparna kalasar
Vi tog oss an för mycket och för fort
Golvet knakar taket läcker
Nätt och jämt så att det räcker
Och inga gulddetaljer i vår port
Det ska va på vissa vis
Det ger vi fan i givetvis
Vårt palats är ett fullkomligt kaos
Hela havet fullt av båtar
Varje rum kör sina låtar
Och var inte idag först nästa år
Andra har så fin planering
Tid och råd med renovering
Och nya kök som luktar lite klor
Det ska va på vissa sätt
Stilrent ner i helvetet
Vårt palats är ett fullkomligt kaos
Flickan sover och mår bra
Bättre kan det inte va
Vårt palats är ett fullkomligt kaos
Ett fullkomligt kaos
Ett fullkomligt kaos
torsdag
reklamspaning - gör ett klipp
Jag har hittat en misstänkt trend.
Detta vid en lätt saxning i vår största blaska.
Det handlar om att klippa i tidningar.
Inget nytt, tänker du.
Ja, det tänke jag med.
Men i DN de senaste dagarna kan man se, och nu är det inte rabattkuponger från någon mataffär jag pratar om, att annonsmakarna tycker att streckade linjer och en liten bild på en sax ska tydliggöra vad vi ska välja att lägga pengar på: en känd konditoribitsleverantör tycker vi ska klippa ur sockerbomben de har på bild, eftersom tidingspapper innehåller så mycket fibrer. En oerhört stor möbel- och inredningsleverantör tycker vi ska klippa ur remsor med dasspapper ut tidningen, en oavancerad gissning är att det är tänkt att demonstrera snålhet. (Varför klippa, jag vet en man som använder dito papper medelst enbart knöcklande... jo, på riktigt.)
Och så idag, något slags reklam för att gå ner i vikt. Klipp ut ett par bokstäver och vips... slipper du klippa kilar i dina kläder? Har du per automatik klippt bort valda delar på din kropp? Är tanken att alla vet att vare sig cykelslangar eller bildäck tål en schysst sax?
Nej, det klart jag fattar bättre än så.
Jag undrar mest om de har samma reklammakare allihopa?
Man får dock vara flink med saxen om man ska klara Beach 2009.
Detta vid en lätt saxning i vår största blaska.
Det handlar om att klippa i tidningar.
Inget nytt, tänker du.
Ja, det tänke jag med.
Men i DN de senaste dagarna kan man se, och nu är det inte rabattkuponger från någon mataffär jag pratar om, att annonsmakarna tycker att streckade linjer och en liten bild på en sax ska tydliggöra vad vi ska välja att lägga pengar på: en känd konditoribitsleverantör tycker vi ska klippa ur sockerbomben de har på bild, eftersom tidingspapper innehåller så mycket fibrer. En oerhört stor möbel- och inredningsleverantör tycker vi ska klippa ur remsor med dasspapper ut tidningen, en oavancerad gissning är att det är tänkt att demonstrera snålhet. (Varför klippa, jag vet en man som använder dito papper medelst enbart knöcklande... jo, på riktigt.)
Och så idag, något slags reklam för att gå ner i vikt. Klipp ut ett par bokstäver och vips... slipper du klippa kilar i dina kläder? Har du per automatik klippt bort valda delar på din kropp? Är tanken att alla vet att vare sig cykelslangar eller bildäck tål en schysst sax?
Nej, det klart jag fattar bättre än så.
Jag undrar mest om de har samma reklammakare allihopa?
Man får dock vara flink med saxen om man ska klara Beach 2009.
måndag
beathead - vaggsång?!
Jag har en grej för tromboner.
Det var alltså den jag vaknade med i huvudet.
En grej för tromboner och en nästan lika stor grej för trumpeter. Det tog lång tid innan jag förstod det med mig själv (jag menar decennium) och den här låten bidrog definitivt till aha-upplevelsen. För ofta är det invävt i andra instrument och jag tänkter inte på det men när jag föll för den här låten blev det väldigt tydligt... kanske löjligt tydligt. Och då började jag hitta dem i all möjlig musik som jag gillar.
Annan kuriosa med denna låt är att jag sjöng den som vaggsång för D under den korta period när hon hade aningens svårare att sova. När hon var mindre än ett år alltså.
Nä, inte hela låten, den skulle jag säga är svårsjungen... bara orden. 'If you're fond of sand dunes and salty air, quaint little villages here and there' tog jag om och om och om och... ja ni fattar.
Inte så studsig för att vara GA.
Groove Armada; At the river
Det var alltså den jag vaknade med i huvudet.
En grej för tromboner och en nästan lika stor grej för trumpeter. Det tog lång tid innan jag förstod det med mig själv (jag menar decennium) och den här låten bidrog definitivt till aha-upplevelsen. För ofta är det invävt i andra instrument och jag tänkter inte på det men när jag föll för den här låten blev det väldigt tydligt... kanske löjligt tydligt. Och då började jag hitta dem i all möjlig musik som jag gillar.
Annan kuriosa med denna låt är att jag sjöng den som vaggsång för D under den korta period när hon hade aningens svårare att sova. När hon var mindre än ett år alltså.
Nä, inte hela låten, den skulle jag säga är svårsjungen... bara orden. 'If you're fond of sand dunes and salty air, quaint little villages here and there' tog jag om och om och om och... ja ni fattar.
Inte så studsig för att vara GA.
Groove Armada; At the river
lördag
funderingar under kudden
Eller sju sorters män under kudden? Under täcket?
Jag är lite långsam men nu när jag sitter vid en dator igen har jag en fundering kvar sedan midsommar:
Det här med sju sorters blommor under kudden. På midsommar. Och drömma om sin tillkommande. Man ska plocka dem under tystnad och sedan fortsätta vara tyst tills man vaknar nästa morgon. (Bara en sån sak som att man ska vara tyst för att drömma om drömprinsen!) Men en annan sak jag undrar över är: varför vilda blommor? När jag var liten (och även relativt stor, hm,) så gick vi ut och plockade sju sorters vilda blommor.
Jag tror det var ett misstag.
Vi borde ha plockat tama blommor, blommor som vid rätt förutsättningar finns kvar ungefär där man önskar dem, blommor som med lagom omvårdnad trivs och växer, blommor som man har långvarigt utbyte med! Sådana som gillar att existera på en planerad yta, sådana rediga som även klarar sig utmärkt om man tittar bort en kort stund.
Inte vilda ängsblommor, som försvinner för att dyka upp på något nytt ställe, blommar kort och vissnar snabbt, bara trivs på vilda ytor utan planering. Som visserligen ofta klarar sig väldigt bra, släktmässigt sätt, men som också ofta dukar under av diverse förändringar i miljön.
Sådana man aldrig riktigt vet var man har och som plötsligt befinner sig även i grannens trädgård. Eller som kommer tillbaka en gång om året, eventuellt ger en blixtrande föreställning och sedan är borta igen!
Så vad tror ni? Nästa år ska jag plocka blommor igen och då plockar jag från perenner och städesgröna växter. Inga mesiga fjolliga och/eller sommarblommor, utan robusta och livskraftiga, sådan som frodas vid omvårdnad.
Sådana som trivs både vid gamla torp och i slottsträdgårdar, i krukor och friväxande.
Plötsligt får rosen en helt ny romantisk innebörd för mig. (Eller så hade jag dålig koll innan.) Ni ser den framför er va, den vid torpet och den vid slottet? Och jag har en i en stor kruka här på altanen. Doftar ljuvligt, klarar sig bra men ståtar extra vid omtanke. Vid rätt hantering sticks den inte ens.
Jo, nu är nog beslutet klart. Nästa år ska jag plocka blommor igen! Andra blommor!
Jag är lite långsam men nu när jag sitter vid en dator igen har jag en fundering kvar sedan midsommar:
Det här med sju sorters blommor under kudden. På midsommar. Och drömma om sin tillkommande. Man ska plocka dem under tystnad och sedan fortsätta vara tyst tills man vaknar nästa morgon. (Bara en sån sak som att man ska vara tyst för att drömma om drömprinsen!) Men en annan sak jag undrar över är: varför vilda blommor? När jag var liten (och även relativt stor, hm,) så gick vi ut och plockade sju sorters vilda blommor.
Jag tror det var ett misstag.
Vi borde ha plockat tama blommor, blommor som vid rätt förutsättningar finns kvar ungefär där man önskar dem, blommor som med lagom omvårdnad trivs och växer, blommor som man har långvarigt utbyte med! Sådana som gillar att existera på en planerad yta, sådana rediga som även klarar sig utmärkt om man tittar bort en kort stund.
Inte vilda ängsblommor, som försvinner för att dyka upp på något nytt ställe, blommar kort och vissnar snabbt, bara trivs på vilda ytor utan planering. Som visserligen ofta klarar sig väldigt bra, släktmässigt sätt, men som också ofta dukar under av diverse förändringar i miljön.
Sådana man aldrig riktigt vet var man har och som plötsligt befinner sig även i grannens trädgård. Eller som kommer tillbaka en gång om året, eventuellt ger en blixtrande föreställning och sedan är borta igen!
Så vad tror ni? Nästa år ska jag plocka blommor igen och då plockar jag från perenner och städesgröna växter. Inga mesiga fjolliga och/eller sommarblommor, utan robusta och livskraftiga, sådan som frodas vid omvårdnad.
Sådana som trivs både vid gamla torp och i slottsträdgårdar, i krukor och friväxande.
Plötsligt får rosen en helt ny romantisk innebörd för mig. (Eller så hade jag dålig koll innan.) Ni ser den framför er va, den vid torpet och den vid slottet? Och jag har en i en stor kruka här på altanen. Doftar ljuvligt, klarar sig bra men ståtar extra vid omtanke. Vid rätt hantering sticks den inte ens.
Jo, nu är nog beslutet klart. Nästa år ska jag plocka blommor igen! Andra blommor!
fredag
beathead - fårskallar
Dotter och jag har sedan en tid en gemensam låt som dyker upp stup i kvarten. Särskilt när vi sitter och äter faktiskt, så den kan inte riktigt räknas till 'dagens låt' men eftersom hon vaknade först idag och har 'Här kommer Pippi Långstrump' i huvudet så vill hon försöka ändra på det...
... och där kommer Fåret Shaun in. För det är den som dyker upp hos oss båda. Inte signaturmelodin (även om hon förstås sjunger den också) utan det långsammare plinkandet som är temat i programmet.
En av oss nynnar de första tonerna.
Och den andra fyller i med resten.
Och när hon ledsnat på Shaun greppar hon en näve luft nära sin lugg och slänger iväg och säger 'Bort! Bort ur mitt huvud!'.
Inte för att jag minns att jag gjort det men man kan ju gissa att det är jag som någon gång har frågat om en låt har fastnat i huvudet på henne. Och så har hon utvecklat det till att man kan ta den och slänga iväg den imaginära melodin.
Jag gillar det sättet.
Det som inte kan spelas bort kan kanske kastas bort?
Det brukar funka rätt bra för henne.
Utom med fåret Shaun, som brukar bräka och sedan komma skuttandes tillbaka! Och ibland kastar hon honom rakt på mig och sedan kan vi sitta och bolla med honom en stund. Kastar hon honom ut i hallen kommer han alltid tillbaka; hon säger att han åtminstone vill vara i köket med oss när vi äter.
Okej då.
Vi gillar ju Fåret Shaun rätt mycket båda två.
Jag ska se om jag kan plantera honom istället för Pippi som hon säger att hon är less på nu.
Bäääh!
Fåret Shaun på svt Play
... och där kommer Fåret Shaun in. För det är den som dyker upp hos oss båda. Inte signaturmelodin (även om hon förstås sjunger den också) utan det långsammare plinkandet som är temat i programmet.
En av oss nynnar de första tonerna.
Och den andra fyller i med resten.
Och när hon ledsnat på Shaun greppar hon en näve luft nära sin lugg och slänger iväg och säger 'Bort! Bort ur mitt huvud!'.
Inte för att jag minns att jag gjort det men man kan ju gissa att det är jag som någon gång har frågat om en låt har fastnat i huvudet på henne. Och så har hon utvecklat det till att man kan ta den och slänga iväg den imaginära melodin.
Jag gillar det sättet.
Det som inte kan spelas bort kan kanske kastas bort?
Det brukar funka rätt bra för henne.
Utom med fåret Shaun, som brukar bräka och sedan komma skuttandes tillbaka! Och ibland kastar hon honom rakt på mig och sedan kan vi sitta och bolla med honom en stund. Kastar hon honom ut i hallen kommer han alltid tillbaka; hon säger att han åtminstone vill vara i köket med oss när vi äter.
Okej då.
Vi gillar ju Fåret Shaun rätt mycket båda två.
Jag ska se om jag kan plantera honom istället för Pippi som hon säger att hon är less på nu.
Bäääh!
Fåret Shaun på svt Play
torsdag
beathead
Och till föregående klibb: en evigt malande slinga, refrängen till
The Beach Boys; California girls
Och jag har inte en enda inspelning med Beach Boys så den lär få ligga där och mala. Just nu vägrar jag söka. Får väl se i morgon om den är kvar.
Slutar kanske med att jag köper en samling, vem vet!
The Beach Boys; California girls
Och jag har inte en enda inspelning med Beach Boys så den lär få ligga där och mala. Just nu vägrar jag söka. Får väl se i morgon om den är kvar.
Slutar kanske med att jag köper en samling, vem vet!
klibb
Solkrämsmarinerad rödlätt fräknig person, snickrandes i kort genomskinlig vit klänning.
Jo, för det är svalast så.
Allt klibbar, inte bara apotekets otäckt luktande solskydd (skulle kunna användas som preventivmedel; tror ingen jävel vill komma nära, luktar som Dålig Plast Från Sextiotalet). Alltså kan den bara användas till de regioner som ligger längst ifrån näsan men det är illa nog ändå.
På apoteket sa de att det inte var något fel på den och vägrade ta tillbaka den.
Själv vägrade jag använda den. Dvs innan det blev nödfall.
Jo; myggen klibbar också. Fast i målarfärgen. Och kådan i virket tjippar under mina bara fötter. Klänningen klibbar fast vid kroppen. Hugget som stucket om det är för solkrämen eller de salta rännilarna nedför magen...
Längtar till duschen gör jag! Eller kanske ett dopp i sjön. Jag vet att jag borde prioritera tvärtom men... Jag kanske är tvärtemot?
Och först lite mer... såga. Borra. Skruva. Måla.
Däremot vägrar jag sticksågen! Förra året rev jag köket årets varmaste dag. Varmt dammigt och svettigt - och, från sticksågen, rivigt sågspån i dekolltaget. Klibbigt. Kliande. Mer irriterande än allt annat klibb tillsammans.
För naturligtvis var även det i djupt urringad snickarklänning.
Logik? Jag? Näe...
Nu. Slut på paus. Såga. Borra. Skruva. Måla.
Jo, för det är svalast så.
Allt klibbar, inte bara apotekets otäckt luktande solskydd (skulle kunna användas som preventivmedel; tror ingen jävel vill komma nära, luktar som Dålig Plast Från Sextiotalet). Alltså kan den bara användas till de regioner som ligger längst ifrån näsan men det är illa nog ändå.
På apoteket sa de att det inte var något fel på den och vägrade ta tillbaka den.
Själv vägrade jag använda den. Dvs innan det blev nödfall.
Jo; myggen klibbar också. Fast i målarfärgen. Och kådan i virket tjippar under mina bara fötter. Klänningen klibbar fast vid kroppen. Hugget som stucket om det är för solkrämen eller de salta rännilarna nedför magen...
Längtar till duschen gör jag! Eller kanske ett dopp i sjön. Jag vet att jag borde prioritera tvärtom men... Jag kanske är tvärtemot?
Och först lite mer... såga. Borra. Skruva. Måla.
Däremot vägrar jag sticksågen! Förra året rev jag köket årets varmaste dag. Varmt dammigt och svettigt - och, från sticksågen, rivigt sågspån i dekolltaget. Klibbigt. Kliande. Mer irriterande än allt annat klibb tillsammans.
För naturligtvis var även det i djupt urringad snickarklänning.
Logik? Jag? Näe...
Nu. Slut på paus. Såga. Borra. Skruva. Måla.
onsdag
beathead
Inga tveksamheter; ännu en låt av REM.
Ännu har jag inte läst texten men med orden 'non of this is going my way' malandes i huvudet känns det inte som en överraskning att det är den sången som dykt upp. Det är även någonting med att 'lämna för att hitta sin väg', om jag hört rätt vill säga.
Så bra då!
REM; Find the river
(från Automatic for the people)
Ännu har jag inte läst texten men med orden 'non of this is going my way' malandes i huvudet känns det inte som en överraskning att det är den sången som dykt upp. Det är även någonting med att 'lämna för att hitta sin väg', om jag hört rätt vill säga.
Så bra då!
REM; Find the river
(från Automatic for the people)
tisdag
beathead
Nu igen; en relativt kort bit av melodin.
En uppspeedad variant av tonerna till orden i titeln.
(Bortsett från att de inte lär ska sjunga 'star' som i titeln utan ett helt annat ord på fyra bokstäver.)
Första timmarna fick jag inte till fortsättningen på den, den övergick till Morcheeba från här om dagen och det hörde jag ju att det var fel...
... men när jag slutat tänka på det fick jag plötsligt både hela låten, namn på grupp och skiva i ett enda svep.
Bevisligen ska jag inte fundera så mycket - och det vet jag ju - universum tyckte jag skulle ha en påminnelse till bara. Så nu ska jag inte tänka, bara göra.
En extra mycket do-day.
Och börjar jag ändå tänka så ska jag se till att sjunga den här sången istället (jag får nog hitta på egen text för jag tycker det är jättesvårt att höra vad han säger och därmed lära mig texten på riktigt, spelar ju ingen roll att jag kan läsa den när jag inte får ihop det tillfredställande sedan ändå. Men. Jag ska sjunga på)
REM; Star me kitten
En uppspeedad variant av tonerna till orden i titeln.
(Bortsett från att de inte lär ska sjunga 'star' som i titeln utan ett helt annat ord på fyra bokstäver.)
Första timmarna fick jag inte till fortsättningen på den, den övergick till Morcheeba från här om dagen och det hörde jag ju att det var fel...
... men när jag slutat tänka på det fick jag plötsligt både hela låten, namn på grupp och skiva i ett enda svep.
Bevisligen ska jag inte fundera så mycket - och det vet jag ju - universum tyckte jag skulle ha en påminnelse till bara. Så nu ska jag inte tänka, bara göra.
En extra mycket do-day.
Och börjar jag ändå tänka så ska jag se till att sjunga den här sången istället (jag får nog hitta på egen text för jag tycker det är jättesvårt att höra vad han säger och därmed lära mig texten på riktigt, spelar ju ingen roll att jag kan läsa den när jag inte får ihop det tillfredställande sedan ändå. Men. Jag ska sjunga på)
REM; Star me kitten
måndag
beathead
Så blir jag förvånad igen.
Den enda skiva jag haft med Prince gav jag bort, inte för att jag ville bli av med den men det var ett bra alternativ just då - och på den var inte ens den här låten med.
Och inte inbjuder vädret till några nedcabbade turer heller.
Första gången jag körde en corvette var jag så glad att jag grät; satt där i min, naturligtvis, mycket korta kjol med solglasögonen på och håret fladdrandes - och tårarna rann! Tur att de torkade snabbt i fartvinden.
Idag var jag tvungen att sjunga den för att komma på vad för låt med vem det är.
Prince; Little Red Corvette
(fast den första jag körde var vit, och från 1971)
I övrigt får väl låten tala för sig själv, hahaha!
Den enda skiva jag haft med Prince gav jag bort, inte för att jag ville bli av med den men det var ett bra alternativ just då - och på den var inte ens den här låten med.
Och inte inbjuder vädret till några nedcabbade turer heller.
Första gången jag körde en corvette var jag så glad att jag grät; satt där i min, naturligtvis, mycket korta kjol med solglasögonen på och håret fladdrandes - och tårarna rann! Tur att de torkade snabbt i fartvinden.
Idag var jag tvungen att sjunga den för att komma på vad för låt med vem det är.
Prince; Little Red Corvette
(fast den första jag körde var vit, och från 1971)
I övrigt får väl låten tala för sig själv, hahaha!
söndag
beathead
Föga förvånande:
Supertramp; It's raining again
Oh no it's raining agin... det är en ganska glad låt att tralla på i regnvädret. Ändå.
Klippte just ihop en liten bild på mig själv i vadarstövlar. Men det är ändå rätt skönt! Passar mig rätt bra just nu. Och det gör Supertramp också - vad länge sedan det var jag lyssnade på dem! Och jag säger bara: skivan Crises? What crises? - hur bra är inte den!
Denna dock plockad från Famous last words.
Supertramp; It's raining again
Oh no it's raining agin... det är en ganska glad låt att tralla på i regnvädret. Ändå.
Klippte just ihop en liten bild på mig själv i vadarstövlar. Men det är ändå rätt skönt! Passar mig rätt bra just nu. Och det gör Supertramp också - vad länge sedan det var jag lyssnade på dem! Och jag säger bara: skivan Crises? What crises? - hur bra är inte den!
Denna dock plockad från Famous last words.
lördag
beathead - roande, förtjusande, spännande - och mycket mycket läskigt
En märklig dag; sånär som på en obestämbar stråkkvartett i huvudet var det tomt i huvudet när jag vaknade.
Livet står ju aningen på sin spets (nu igen!) och för stund sedan, efter en händelse som rör om extra i huvudet på mig, dök följande upp, det startade med melodin och strax därpå 'but it's not always that clear'. Därefter dundrade resten av refrängen in i mitt huvud.
Morcheeba; Fear and Love
Tog genast fram den och drog igång den på ganska hög volym. Mycket symtomatiskt, nästan skrämmande vettig låt att få i huvudet inser jag när jag hör resten av texten. Musiken tycker jag är mild och lugn för en Morcheebalåt och andra lyssningen... då när jag verkligen börjat lyssna på texten... då knep det till på den ledsna sidan av hjärttrakten. Hm!
Mycket förvirrande.
Inte vad jag tänkt mig; här går jag omkring och har en bra fin dag och duttar med både roliga och vanliga saker och... nähä, men lite vemod på det då!
Om du inte vet hur musiken låter råder jag dig att leta rätt på sången, helst som den låter på skivan Big Calm, och läsa texten till musiken:
We always have a choice
Or at least I think we do
We can always use our voice
I thought this to be true
We can live in fear
Extend our selves to love
We can fall below
Or lift our selves above
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
But it's not always that clear
I always try so hard
To share my self around
But now I'm closing up again
Drilling through the ground
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
But it's not always that clear
I'd love to give my self away
But I find it hard to trust
I've got no map to find my way
Amongst these clouds of dust
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
But it's not always that clear
But it's not always that clear
But it's not always that clear
But it's not always that clear
Livet står ju aningen på sin spets (nu igen!) och för stund sedan, efter en händelse som rör om extra i huvudet på mig, dök följande upp, det startade med melodin och strax därpå 'but it's not always that clear'. Därefter dundrade resten av refrängen in i mitt huvud.
Morcheeba; Fear and Love
Tog genast fram den och drog igång den på ganska hög volym. Mycket symtomatiskt, nästan skrämmande vettig låt att få i huvudet inser jag när jag hör resten av texten. Musiken tycker jag är mild och lugn för en Morcheebalåt och andra lyssningen... då när jag verkligen börjat lyssna på texten... då knep det till på den ledsna sidan av hjärttrakten. Hm!
Mycket förvirrande.
Inte vad jag tänkt mig; här går jag omkring och har en bra fin dag och duttar med både roliga och vanliga saker och... nähä, men lite vemod på det då!
Om du inte vet hur musiken låter råder jag dig att leta rätt på sången, helst som den låter på skivan Big Calm, och läsa texten till musiken:
We always have a choice
Or at least I think we do
We can always use our voice
I thought this to be true
We can live in fear
Extend our selves to love
We can fall below
Or lift our selves above
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
But it's not always that clear
I always try so hard
To share my self around
But now I'm closing up again
Drilling through the ground
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
But it's not always that clear
I'd love to give my self away
But I find it hard to trust
I've got no map to find my way
Amongst these clouds of dust
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
But it's not always that clear
But it's not always that clear
But it's not always that clear
But it's not always that clear
fredag
två skäl att inte
Två skäl att inte vara vegetarian: Felino och Milano.
Båda salami.
Jag har länge hävdat att Felino är den godaste salami som går att uppbringa* och jag har i perioder varit beroende av den. Antal önskade uppskivade gram har konstant ökat.
Ibland har jag fått hålla till godo med Milano om Felino varit slut.
Men nu har jag kommit till en punkt där jag tvekar... kanske är Milano den godaste? Trots allt? Säkert är det beroende på humör. Och vad, om något, jag äter till. En sak till är också säker: det är två goda skäl att inte vara vegetarian.
* i ett ordinärt köpcentrum
Båda salami.
Jag har länge hävdat att Felino är den godaste salami som går att uppbringa* och jag har i perioder varit beroende av den. Antal önskade uppskivade gram har konstant ökat.
Ibland har jag fått hålla till godo med Milano om Felino varit slut.
Men nu har jag kommit till en punkt där jag tvekar... kanske är Milano den godaste? Trots allt? Säkert är det beroende på humör. Och vad, om något, jag äter till. En sak till är också säker: det är två goda skäl att inte vara vegetarian.
* i ett ordinärt köpcentrum
måndag
beathead
Jag är en kotte!
Nej jag menar jag sjunger - som Kotte. Det är bäst jag går och krigar lite. Med kastanjenötskal på huvudet.
Ja åtminstone har jag ett antal taggar utåt idag, det är tydligt. Så det är väl bäst jag passar på att rädda Daisy! En sådan dag är det!
Ted Åström; Kottes hjältevisa
(från julkalendern Trolltider)
jag är en hjälte
jag är en hjälte med svärd
i min hand...!
Trall di di datta, trall dididatta ta da, da da da...
(Och ja, jag var ändå först med att vakna!)
Nej jag menar jag sjunger - som Kotte. Det är bäst jag går och krigar lite. Med kastanjenötskal på huvudet.
Ja åtminstone har jag ett antal taggar utåt idag, det är tydligt. Så det är väl bäst jag passar på att rädda Daisy! En sådan dag är det!
Ted Åström; Kottes hjältevisa
(från julkalendern Trolltider)
jag är en hjälte
jag är en hjälte med svärd
i min hand...!
Trall di di datta, trall dididatta ta da, da da da...
(Och ja, jag var ändå först med att vakna!)
söndag
badboll på altanen
Formen är ju så snygg.
Jag brukar önska mig ett växthus (ja helst en hel tomt på en enorm massa kvadratmeter där det absolut mesta av ytan ska vara grävbar och med bra jord och... men... ... men i väntan på tomten drömmer jag om växthus) och jag fick just syn på ett intressant i DN.
Det är bara en hake: finns det månntro i en storlek som en större badboll?!
Så kan jag odla extremt små tomater. Om det ska vara proportionerligt.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vaxthus-for-storstaden-snart-verklighet-1.883165
http://plantagonblog.com/bilder/greenhouse/vertikaltvaxthus.jpg
beathead
Nej, jag vaknade inte först.
- Mamma, spela Hål i himlen! Det var länge sedan!
Ja det var verkligen länge sedan och jag imponeras av hennes minne, hon har bättre koll än jag på så väldigt många saker... Men att 'Hål i himlen' har varit hennes favoritsång ända sedan 1-års åldern, det har jag koll på!
Bo Kaspers Orkester; Cigarett
- Mamma, spela Hål i himlen! Det var länge sedan!
Ja det var verkligen länge sedan och jag imponeras av hennes minne, hon har bättre koll än jag på så väldigt många saker... Men att 'Hål i himlen' har varit hennes favoritsång ända sedan 1-års åldern, det har jag koll på!
Bo Kaspers Orkester; Cigarett
onsdag
beathead
Åh, jag hamnar långt bakåt i tiden.
Näe, inte till 60-talet för då fanns jag inte men jag minns när jag började lyssna på dem. Jag var helt fascinerad. Hur jag hittade dem som knappt tonårig minns jag inte men inte var det något som spelades på grammofonen hemma i alla fall.
När jag tio år senare jobbade på Mårten Trotzig spelades de flitigt i köket. Det minns jag.
Och jag imponeras ständigt av hur deras låtar fortfarande håller. Som tur är är jag inte den enda imponerade och de har vunnit sina priser. Åtminstone ett; jag hoppas det är flera.
Led Zeppelin; Good Times Bad Times
Näe, inte till 60-talet för då fanns jag inte men jag minns när jag började lyssna på dem. Jag var helt fascinerad. Hur jag hittade dem som knappt tonårig minns jag inte men inte var det något som spelades på grammofonen hemma i alla fall.
När jag tio år senare jobbade på Mårten Trotzig spelades de flitigt i köket. Det minns jag.
Och jag imponeras ständigt av hur deras låtar fortfarande håller. Som tur är är jag inte den enda imponerade och de har vunnit sina priser. Åtminstone ett; jag hoppas det är flera.
Led Zeppelin; Good Times Bad Times
tisdag
beathead
Soft och skönt att vakna med i huvudet, den rullar snällt omkring där inne och gör att morgonen blir lite flytande...
Sedan ändrar den ju karaktär men det struntar mitt morgonhuvud i, det upprepar första halvan om och om igen till jag är ordentligt på fötterna. Faktiskt minns jag först inte ens hur denna låt förändras förrän jag fått igång den och kommit till andra halvan.
Men då är jag ju redan ordentligt vaken och den är fortfarande bra så... ja det är väl bara att njuta. Sådär bara rakt av. Okomplicerat.
Zero 7; Polaris
(från 'EP 2)
Sedan ändrar den ju karaktär men det struntar mitt morgonhuvud i, det upprepar första halvan om och om igen till jag är ordentligt på fötterna. Faktiskt minns jag först inte ens hur denna låt förändras förrän jag fått igång den och kommit till andra halvan.
Men då är jag ju redan ordentligt vaken och den är fortfarande bra så... ja det är väl bara att njuta. Sådär bara rakt av. Okomplicerat.
Zero 7; Polaris
(från 'EP 2)
fredag
snoken i montreux
Jag tar och nästan ordagrant kopierar ett mejl jag skrev för ett par veckor sedan:
PS:
Snoken i Montreux!
I helgen har jag stoppat näsan nästan hur många gånger som helst i följande tulpan; Montreux (eller är det Monte Carlo? Tror det är Montreux). Visserligen är den gul... men en ganska trevlig gul och sedan det viktigaste med denna tulpan: den må se ut precis hur som helst, den är förlåten. Den doftar nämligen något så kopiöst gott.
Citronfromage är det första ord jag tänker på, fast det kanske beror på färgen för egentligen vet jag inte hur citronfromage luktar, det bara låter bra. Tulpanen däremot doftar helt fantastiskt, underbart fräscht och godis på samma gång, citron, varm citrus på något sätt, sött utan att vara sliskigt, grönt, krispigt... klassisk citronkola? Fast bättre. Omöjlig att gå ifrån helt enkelt. Helst skulle jag vilja äta upp den men jag misstänker att den inte smakar som den luktar, höhö.
När den blommar spenderar jag mer tid med näsan i den än jag gör något annat i trädgårdsväg. (Kanske lätt överdrivet men det är så det känns.) Ibland försöker jag slita mig men vips är jag tillbaka och står där och flåsar med näsan bland massa blad...
Och ja, jag gillar makro - helst vill jag krypa in i blommorna när jag fotar dem.
Andra bilden är några dagar tidigare. (Mobilkameran, inte helt hundra.)
PS:
Snoken i Montreux!
I helgen har jag stoppat näsan nästan hur många gånger som helst i följande tulpan; Montreux (eller är det Monte Carlo? Tror det är Montreux). Visserligen är den gul... men en ganska trevlig gul och sedan det viktigaste med denna tulpan: den må se ut precis hur som helst, den är förlåten. Den doftar nämligen något så kopiöst gott.
Citronfromage är det första ord jag tänker på, fast det kanske beror på färgen för egentligen vet jag inte hur citronfromage luktar, det bara låter bra. Tulpanen däremot doftar helt fantastiskt, underbart fräscht och godis på samma gång, citron, varm citrus på något sätt, sött utan att vara sliskigt, grönt, krispigt... klassisk citronkola? Fast bättre. Omöjlig att gå ifrån helt enkelt. Helst skulle jag vilja äta upp den men jag misstänker att den inte smakar som den luktar, höhö.
När den blommar spenderar jag mer tid med näsan i den än jag gör något annat i trädgårdsväg. (Kanske lätt överdrivet men det är så det känns.) Ibland försöker jag slita mig men vips är jag tillbaka och står där och flåsar med näsan bland massa blad...
Och ja, jag gillar makro - helst vill jag krypa in i blommorna när jag fotar dem.
Andra bilden är några dagar tidigare. (Mobilkameran, inte helt hundra.)
I höst ska jag leta Montreux så det står härliga till. Jag bara måste ha fler. Om ni låter mig få köpa en packe eller två föreslår jag att ni köper upp resten; som ni redan fattat: helt fantastiska!
beathead - hoppla!
Hoppla pålle, hoppla...
Jag kan inte mycket franska men jag tycker han sjunger 'hoppla' och av de andra ljuden att döma sjunger han om en häst... säkert en jättefin fantastisk fransk häst?
Varifrån jag fått låten var inte svårt att förstå när jag - ursäkta - hopplade upp ur sängen i morse. Däremot fick jag bläddra igenom många av mina gamla franska låtar för att hitta vem det är som framför detta, eehum, glädjande stycke. I alla fall blir jag glad när jag hör den.
Jean Sablon; Le Fiacre (1939)
I morgon vaknar jag gärna med 'Sur Le Pont D'Avignon' i huvudet, den borde bara kunna vara början på en bra dag. Och 'Vous Qui Passez San Me Voir' borde stå för en god natt. Att den är ända från 1936 roar mig lite extra.
Vad de sjunger är förstås en gåta men 98% av all musik verkar handla om hjärta och smärta så jag chansar på det...
Ja, dvs sånger som inte handlar om en häst alltså!
Jag kan inte mycket franska men jag tycker han sjunger 'hoppla' och av de andra ljuden att döma sjunger han om en häst... säkert en jättefin fantastisk fransk häst?
Varifrån jag fått låten var inte svårt att förstå när jag - ursäkta - hopplade upp ur sängen i morse. Däremot fick jag bläddra igenom många av mina gamla franska låtar för att hitta vem det är som framför detta, eehum, glädjande stycke. I alla fall blir jag glad när jag hör den.
Jean Sablon; Le Fiacre (1939)
I morgon vaknar jag gärna med 'Sur Le Pont D'Avignon' i huvudet, den borde bara kunna vara början på en bra dag. Och 'Vous Qui Passez San Me Voir' borde stå för en god natt. Att den är ända från 1936 roar mig lite extra.
Vad de sjunger är förstås en gåta men 98% av all musik verkar handla om hjärta och smärta så jag chansar på det...
Ja, dvs sånger som inte handlar om en häst alltså!
torsdag
beathead
Gitarren.
Gitarren! I början! Jag skulle säga att början är suggestiv. Jäpp!
Och den är skön att spela högt och gå och vråla till.
Enda nackdelen är att det är svårt att göra så mycket annat än att vicka på rumpan och vråla; resten av göromålen blir lidande.
Och eventuellt grannarna.
Metallica; Poor Twisted Me
... och stackars skruvade jag... *asgarv*
Gitarren! I början! Jag skulle säga att början är suggestiv. Jäpp!
Och den är skön att spela högt och gå och vråla till.
Enda nackdelen är att det är svårt att göra så mycket annat än att vicka på rumpan och vråla; resten av göromålen blir lidande.
Och eventuellt grannarna.
Metallica; Poor Twisted Me
... och stackars skruvade jag... *asgarv*
söndag
beathead
Åh idag tog det tid igen, men inte för att jag inte kände till låten för det gör jag verkligen.
Jag fick en sådan kort snutt, knappt en sekund, bara 'love' av 'you know I love you' och utan en ton mer och det tog en stund att höra i vilket sammanhang just detta 'love' passade in. Men så fort jag fick en ton till kom resten med expressfart:
Gary Moore; Walking By Myself
(från skivan Still Got the Blues, 1990)
Jag tror inte jag lyssnat på skivan sedan året den kom, eller kanske lite till, men då lyssnade jag å andra sidan desto mer. Det är bara titelspåret jag tycker är sådär, den som blev största hiten... Den här låten däremot var min absoluta favorit från plattan och nu när jag satte på den igen så håller den fortfarande. Riktigt kul att sjunga till är den också!
torsdag
jag har så dåligt minne - vad härligt!
Jag har så selektivt minne.
Alla mina odlingar på altanen och allt jag grävt ner i andras trädgårdar eller kommit med förslag på... när jag läser en etikett med 'stjärnflocka' så säger den inre rösten med automatik 'astrantia major'. Eller vice versa.
Men sedan, när jag som nu i det härliga vädret sitter på min altan och tittar på mina vita löjtnantshjärtan som är uppe med 45cm och får syn på tulpanerna bredvid...
Alla mina odlingar på altanen och allt jag grävt ner i andras trädgårdar eller kommit med förslag på... när jag läser en etikett med 'stjärnflocka' så säger den inre rösten med automatik 'astrantia major'. Eller vice versa.
Men sedan, när jag som nu i det härliga vädret sitter på min altan och tittar på mina vita löjtnantshjärtan som är uppe med 45cm och får syn på tulpanerna bredvid...
... ja då stämmer det inte.
Jag tänkte men vad är det där?!
Jag tänkte men vad är det där?!
Det kan till och med hända att jag sa det högt.
Mina perenner och annat återkommande, som klematis och lökar och knölar, allt det stadigvarande - det går i svart och vitt. Ja, dvs blommorna alltså. Sedan odlar jag ettåringar i de vilda färger jag känner för det året (som svart och vitt..).
Men de här tulpanerna. Med sprängfyllda knoppar. De ser ut att spricka ut i lila eller mörkt rosa.
Jag kan inte fatta.
Inte har jag satt någon sådan färg?
Ja, inte vad jag minns i alla fall. Och ändå är det otvivelaktigt jag som satt dem där.
Det ska bli otroligt intressant att se vad som kommer upp ur dem.
Jag har så dåligt minne. Det är härligt. Det är så spännande!
Mina perenner och annat återkommande, som klematis och lökar och knölar, allt det stadigvarande - det går i svart och vitt. Ja, dvs blommorna alltså. Sedan odlar jag ettåringar i de vilda färger jag känner för det året (som svart och vitt..).
Men de här tulpanerna. Med sprängfyllda knoppar. De ser ut att spricka ut i lila eller mörkt rosa.
Jag kan inte fatta.
Inte har jag satt någon sådan färg?
Ja, inte vad jag minns i alla fall. Och ändå är det otvivelaktigt jag som satt dem där.
Det ska bli otroligt intressant att se vad som kommer upp ur dem.
Jag har så dåligt minne. Det är härligt. Det är så spännande!
beathead
... in the moooooonshine...
... började det med. Sedan ett evigt nynnande på refrängen.
Och jag tänkte på när A och jag promenerade över gränsen till Egypten från Israel och jag låg där på stranden sedan och lyssnade på America medan jag tittade på fyra länder samtidigt; som sagt Egypten och Israel, dessutom Jordanien och Saudiarabien. Helt iskall och blå om läpparna i värmen för jag hade snorklat alldeles på tok för länge.
Och sedan sprängde de hotellet, men det är ju en helt annan historia.
Ventura highway in the sunshine
Where the days are longer
The nights are stronger than moonshine
Youre gonna go I know
America; Ventura Highway :-)
... började det med. Sedan ett evigt nynnande på refrängen.
Och jag tänkte på när A och jag promenerade över gränsen till Egypten från Israel och jag låg där på stranden sedan och lyssnade på America medan jag tittade på fyra länder samtidigt; som sagt Egypten och Israel, dessutom Jordanien och Saudiarabien. Helt iskall och blå om läpparna i värmen för jag hade snorklat alldeles på tok för länge.
Och sedan sprängde de hotellet, men det är ju en helt annan historia.
Ventura highway in the sunshine
Where the days are longer
The nights are stronger than moonshine
Youre gonna go I know
America; Ventura Highway :-)
onsdag
beathead
Det känns som om jag borde ha en gladare låt i huvudet idag. Men kanske känner jag mig fortfarande jagad?
Det har varit en märklig tid de senaste två månaderna.
Nåväl. Jag känner mig betydligt piggare än detta:
Bellman/ Cornelis Vreeswijk; Märk hur vår skugga
Det har varit en märklig tid de senaste två månaderna.
Nåväl. Jag känner mig betydligt piggare än detta:
Bellman/ Cornelis Vreeswijk; Märk hur vår skugga
lördag
beathead
Nämen!
Tänkte jag när denna låt plötsligt poppade upp i huvudet. Jag hade hunnit upp och stod och morgonfixade och så plötsligt...
Sister Sledge; Frankie
Det jag har i huvudet är den singel jag köpte i London när jag var 15, och det känns som om den vinylplattan är lite snabbare än det nedan. Och förmodligen är även min huvudversion en något speedad variant av min gamla singel; musik går ofta snabbare i mitt huvud än i verkligheten...
Här är dock melodin, live från vet-inte-när:
Tänkte jag när denna låt plötsligt poppade upp i huvudet. Jag hade hunnit upp och stod och morgonfixade och så plötsligt...
Sister Sledge; Frankie
Det jag har i huvudet är den singel jag köpte i London när jag var 15, och det känns som om den vinylplattan är lite snabbare än det nedan. Och förmodligen är även min huvudversion en något speedad variant av min gamla singel; musik går ofta snabbare i mitt huvud än i verkligheten...
Här är dock melodin, live från vet-inte-när:
fredag
beathead
Film med kultstatus.
Ja, i USA i alla fall. Där de förstås gör, eller kanske är klara med, en remake på den (är inte det ett otroligt tröttsamt grepp?). Men de riktiga filmnördarna klarar förstås att läsa text och tittar på originalversionen.
Av Ulf Malmros Smala Sussie alltså.
Mitt huvud brukar plocka ganska många olika spår från filmmusiken till denna rulle, Act II's Notes About Freedom är nog den vanligaste förekommande - men idag är det en låt som är nästan lika vanlig i mitt huvud:
Melody Club; Palace Station
Och, som igår: min smak spretar ju en hel del - så den här filmen är också fantastisk. På ett HELT annat sätt.
Och så en annan sak - Pölsa, vart tog du vägen? Kom tillbaka!
Ja, i USA i alla fall. Där de förstås gör, eller kanske är klara med, en remake på den (är inte det ett otroligt tröttsamt grepp?). Men de riktiga filmnördarna klarar förstås att läsa text och tittar på originalversionen.
Av Ulf Malmros Smala Sussie alltså.
Mitt huvud brukar plocka ganska många olika spår från filmmusiken till denna rulle, Act II's Notes About Freedom är nog den vanligaste förekommande - men idag är det en låt som är nästan lika vanlig i mitt huvud:
Melody Club; Palace Station
Och, som igår: min smak spretar ju en hel del - så den här filmen är också fantastisk. På ett HELT annat sätt.
Och så en annan sak - Pölsa, vart tog du vägen? Kom tillbaka!
torsdag
beathead
Franska favoriter...
Dotter sjunger (den vansinnigt irriterande) slingan för 'lugna favoriter' och nu när jag ska beskriva dagens låt så... ja ni fattar.
(Det är inte mycket jag tycker riktigt illa om men den radiokanalen får inte ett enda poäng av mig, om man säger så.)
Därför återgår jag med glädje till dagens låt, den är väldigt mycket trevligare att ha i huvudet:
Yann Tiersen; La valse des vieux os
(soundtracket till Amelie från Montmartre)
(Och ja, visserligen är min filmsmak är lika spretig som den musik jag tycker om men:)
Det här är en av de bästa filmerna som finns.
Dotter sjunger (den vansinnigt irriterande) slingan för 'lugna favoriter' och nu när jag ska beskriva dagens låt så... ja ni fattar.
(Det är inte mycket jag tycker riktigt illa om men den radiokanalen får inte ett enda poäng av mig, om man säger så.)
Därför återgår jag med glädje till dagens låt, den är väldigt mycket trevligare att ha i huvudet:
Yann Tiersen; La valse des vieux os
(soundtracket till Amelie från Montmartre)
(Och ja, visserligen är min filmsmak är lika spretig som den musik jag tycker om men:)
Det här är en av de bästa filmerna som finns.
onsdag
beathead - påskledighet
Vi fick en lugn och lång påsk, jag och dotter.
Eftersom hon är lik mig, i alla fall i detta att alltid börja dagen med en sång, och eftersom hon också vaknar före mig i regel så har påsken gått i hennes tecken (babybeathead?). Och eftersom hon tidigare fått en cd med musik från ett av hennes favoritprogram (som vi har på dvd; rekommendreas) så har jag nu under sisådär två veckor vaknat till olika sånger från den gamla julkalendern Trolltider.
En sak som roar mig är att under ett par dagar när hon var hos sin pappa vaknade jag ändå med Firulist Och Firulara och Lilla Lykta, Lys! i huvudet.
Och min kära fyraåring ringde till mig och sjöng Bergatrollets Vaggvisa - först som sång med sin egen röst, sedan lät hon som Mara och när jag frågade efter Dorabella så fick hon först tänka, för Dorabella hörs inte alls tydligt i sången, men sedan fick jag också höra vaggvisan som Dorabella skulle ha sjungit den. Dvs med en vän, ljus och timid stämma. Väldigt Dorabella.
Men roligast tycker hon det är att sjunga som Mara. Hon skorrar med rösten och sjunger ibland lågt lågt, så lågt att jag inte fattar var hennes lilla hals hittar bastonerna. Som tur är lyckas hon inte sjunga lika falskt som Mara gör i Falska Fens Vaggvisa för det skulle vara plågsamt.
Förövrigt är jag imponerad av hur Lena-Pia Bernhardsson lyckas sjunga så falskt; det är verkligen inte lätt! Jag har försökt men som sagt; jag är imponerad. Att sjunga falskt på beställning är inte snutet ur näsan - möjligtvis en häxnäsa då.
Jag undrar ibland också över hur ont i halsen denna Lena-Pia (var tog hon vägen sedan?) och Siv Malmkvist, som spelar Dorabella, fick. Särskilt som förvandlade till varandra - det låter jättejobbigt att prata sådär! Men det är roligt att får vara den som tittar på.
Rätt som det är frågar dottern 'Varför sjunger inte Kotte fler sånger?' och så låter hon som Ted Åström när hon sjunger Kottes Hjältevisa. Och sedan: 'Mamma, vad är en hjälte? Och mamma, vad är klå?'.
När jag köpte skivan kom jag bäst ihåg Pärlor Och Paljetter och Tjo För Vinden och trodde inte att jag skulle falla för så många andra. Ja, ärligt talat förstod jag först inte att det gick att klämma ur nästan 30 låtar ur programmet men nu vet jag bättre. Och de jag nämnde är fortfarande lika bra - de är de andra som vuxit i kapp!
Och nu tycker jag låtarna har blivit stora som självaste Bergatrollet. Bara betydligt piggare än honom, nu när han sover 700 år igen.
Det är bra med barnmusik och barnprogram som jag som vuxen också orkar se och lyssna på om och om igen.
Trolltider - alla sånger!
PS: Eva Rydberg och Birgitta Andersson gör Kleva/Gloria och Tova/Daisy.
(Och då är det i stort sett 'bara' Håkan Sernar som Vätten, Stig Järrel som Gorm och Sigge Fürst som Bergatrollet (?) som jag glömt att nämna.)
Eftersom hon är lik mig, i alla fall i detta att alltid börja dagen med en sång, och eftersom hon också vaknar före mig i regel så har påsken gått i hennes tecken (babybeathead?). Och eftersom hon tidigare fått en cd med musik från ett av hennes favoritprogram (som vi har på dvd; rekommendreas) så har jag nu under sisådär två veckor vaknat till olika sånger från den gamla julkalendern Trolltider.
En sak som roar mig är att under ett par dagar när hon var hos sin pappa vaknade jag ändå med Firulist Och Firulara och Lilla Lykta, Lys! i huvudet.
Och min kära fyraåring ringde till mig och sjöng Bergatrollets Vaggvisa - först som sång med sin egen röst, sedan lät hon som Mara och när jag frågade efter Dorabella så fick hon först tänka, för Dorabella hörs inte alls tydligt i sången, men sedan fick jag också höra vaggvisan som Dorabella skulle ha sjungit den. Dvs med en vän, ljus och timid stämma. Väldigt Dorabella.
Men roligast tycker hon det är att sjunga som Mara. Hon skorrar med rösten och sjunger ibland lågt lågt, så lågt att jag inte fattar var hennes lilla hals hittar bastonerna. Som tur är lyckas hon inte sjunga lika falskt som Mara gör i Falska Fens Vaggvisa för det skulle vara plågsamt.
Förövrigt är jag imponerad av hur Lena-Pia Bernhardsson lyckas sjunga så falskt; det är verkligen inte lätt! Jag har försökt men som sagt; jag är imponerad. Att sjunga falskt på beställning är inte snutet ur näsan - möjligtvis en häxnäsa då.
Jag undrar ibland också över hur ont i halsen denna Lena-Pia (var tog hon vägen sedan?) och Siv Malmkvist, som spelar Dorabella, fick. Särskilt som förvandlade till varandra - det låter jättejobbigt att prata sådär! Men det är roligt att får vara den som tittar på.
Rätt som det är frågar dottern 'Varför sjunger inte Kotte fler sånger?' och så låter hon som Ted Åström när hon sjunger Kottes Hjältevisa. Och sedan: 'Mamma, vad är en hjälte? Och mamma, vad är klå?'.
När jag köpte skivan kom jag bäst ihåg Pärlor Och Paljetter och Tjo För Vinden och trodde inte att jag skulle falla för så många andra. Ja, ärligt talat förstod jag först inte att det gick att klämma ur nästan 30 låtar ur programmet men nu vet jag bättre. Och de jag nämnde är fortfarande lika bra - de är de andra som vuxit i kapp!
Och nu tycker jag låtarna har blivit stora som självaste Bergatrollet. Bara betydligt piggare än honom, nu när han sover 700 år igen.
Det är bra med barnmusik och barnprogram som jag som vuxen också orkar se och lyssna på om och om igen.
Trolltider - alla sånger!
PS: Eva Rydberg och Birgitta Andersson gör Kleva/Gloria och Tova/Daisy.
(Och då är det i stort sett 'bara' Håkan Sernar som Vätten, Stig Järrel som Gorm och Sigge Fürst som Bergatrollet (?) som jag glömt att nämna.)
måndag
beathead
Det man inte vet tar man ingen skada av!
Textraden 'dum dellidi dum, har man ingen hum' dök upp när jag stod och mekade mitt kaffe. För att sedan hoppa tillbaka (i sången) till
ställ inga smarta frågor,
om va som pågår,
viss info ger en bara plågor
och
vill du se
vill du se
vill du verkligen se
hur det egentligen e
måste man veta d
e d inge kul så låt d bara va
att inte haja nåt
kan rätt ofta vara bara bra
Hoppas det inte betyder något mer än att jag har denna grupp med sina fantastiska texter i huvudet... :-)
Just D; D man inte vet
(från Plast, 1995)
Textraden 'dum dellidi dum, har man ingen hum' dök upp när jag stod och mekade mitt kaffe. För att sedan hoppa tillbaka (i sången) till
ställ inga smarta frågor,
om va som pågår,
viss info ger en bara plågor
och
vill du se
vill du se
vill du verkligen se
hur det egentligen e
måste man veta d
e d inge kul så låt d bara va
att inte haja nåt
kan rätt ofta vara bara bra
Hoppas det inte betyder något mer än att jag har denna grupp med sina fantastiska texter i huvudet... :-)
Just D; D man inte vet
(från Plast, 1995)
söndag
beathead
Man gör så gott man kan.
Ibland går det bättre, ibland går det sämre. Och då kan man ju vakna med en låt i huvudet som tröstar en aning:
Joss Stone; Right To Be Wrong
Ibland går det bättre, ibland går det sämre. Och då kan man ju vakna med en låt i huvudet som tröstar en aning:
Joss Stone; Right To Be Wrong
fredag
beathead
Det här är en väldigt trevlig sång att gå och nynna på. Och trevlig att vakna till.
Och visst borde jag vara glad...? Men..
Och visst borde jag vara glad...? Men..
. .
onsdag
beathead
Kasettbandens tid.
Det verkar som om jag fått en tillbaka-till-80-talet-strömning. Kanske är det en ålderskris? De verkar poppa upp som svampar ur jorden runt omkring mig, ålderskriserna alltså. Människor runt omkring mig pratar väldigt mycket om år. Ja, och jag är inte sen att haka på i de samtalen.
Så kanske är det det som påverkar vilken musik som rör sig i huvudet nu, jag vet inte. Det jag vet är att P.Å, som jag var outgrundligt kär i som 15-åring, hade den här låten på sitt mesta blandband. Jo, just det, på kasettbandens tid. Minns ni?
Som det för mig tillbaka till tonåren! Jag tror det finns en mening med det för just den här musiken får mig mest att minnas det bra och kroppen hänger på; jag studsar runt, känner mig... ung... Får saker gjorda!
Jag hade ett antal band med titeln 'Blandat'. Numrerade som 'Blandat 4', 'Blandat 5' och så vidare. Blandat 23? Känns som ett gammalt favoritband.
Det jag vet är att jag själv inte hade den här låten på något band. Men nu har jag köpt den på iTunes Store! Hehehe.
Stevie Wonder; Part time lover
Man kanske skulle skaffa en?
Det verkar som om jag fått en tillbaka-till-80-talet-strömning. Kanske är det en ålderskris? De verkar poppa upp som svampar ur jorden runt omkring mig, ålderskriserna alltså. Människor runt omkring mig pratar väldigt mycket om år. Ja, och jag är inte sen att haka på i de samtalen.
Så kanske är det det som påverkar vilken musik som rör sig i huvudet nu, jag vet inte. Det jag vet är att P.Å, som jag var outgrundligt kär i som 15-åring, hade den här låten på sitt mesta blandband. Jo, just det, på kasettbandens tid. Minns ni?
Som det för mig tillbaka till tonåren! Jag tror det finns en mening med det för just den här musiken får mig mest att minnas det bra och kroppen hänger på; jag studsar runt, känner mig... ung... Får saker gjorda!
Jag hade ett antal band med titeln 'Blandat'. Numrerade som 'Blandat 4', 'Blandat 5' och så vidare. Blandat 23? Känns som ett gammalt favoritband.
Det jag vet är att jag själv inte hade den här låten på något band. Men nu har jag köpt den på iTunes Store! Hehehe.
Stevie Wonder; Part time lover
Man kanske skulle skaffa en?
torsdag
beathead
Abba; On and on and on
'On and on and on' kändes som en variant av vardagen den här morgonen. Men det är väl så det är. On and on and on.
De är faktiskt rätt fantastiska. Och några av deras låtar är mer rocka än en del av dem de spelar på bandit eller rockklassiker. För där spelas en del fjoll.
Abba kan vara rocka. Basta.
'On and on and on' kändes som en variant av vardagen den här morgonen. Men det är väl så det är. On and on and on.
De är faktiskt rätt fantastiska. Och några av deras låtar är mer rocka än en del av dem de spelar på bandit eller rockklassiker. För där spelas en del fjoll.
Abba kan vara rocka. Basta.
måndag
beathead
Otippat och välkommet.
Vaknade med refrängen i huvudet – och började undra om jag ljugit för någon men jag kan inte komma på något så antagligen finns det en annan anledning till att den har dykt upp... Är det någon som ljuger för mig månntro? :-)
Eller - naturligtvis - så är det för att jag inte ljuger!
Eurythmics - Would I lie to you?
Vaknade med refrängen i huvudet – och började undra om jag ljugit för någon men jag kan inte komma på något så antagligen finns det en annan anledning till att den har dykt upp... Är det någon som ljuger för mig månntro? :-)
Eller - naturligtvis - så är det för att jag inte ljuger!
Eurythmics - Would I lie to you?
söndag
beathead
Åååh, den är så underbar!
För ett tag sedan, innan jag började på denna blogg, hade jag den här låten i huvudet i flera veckor. Möjligtvis med något undantag (som sannolikt också var en Cakelåt) så var den konstant. Och det var bara trevligt! Den gör mig glad.
Cake; Meanwhile, Rick James
(från Comfort Eagle)
Jag har förövrigt bara hört en enda låt med Cake som jag inte gillar och det är titelspåret från ovanstående skiva. Jag har förvisso inte alls hört allt av dem och de verkar bättre på skiva än live (om man kikar på youtube) men... ja. Det är inte alltid de funkar men när de gör det gör de det desto bättre.
Tyvärr behöver du vara inloggad för att få höra mer än 30 sekunder (som ju inte säger något, jag vet,) men ett smakprov är det. Ändå.
beathead
För ett tag sedan, innan jag började på denna blogg, hade jag den här låten i huvudet i flera veckor. Möjligtvis med något undantag (som sannolikt också var en Cakelåt) så var den konstant. Och det var bara trevligt! Den gör mig glad.
Cake; Meanwhile, Rick James
(från Comfort Eagle)
Jag har förövrigt bara hört en enda låt med Cake som jag inte gillar och det är titelspåret från ovanstående skiva. Jag har förvisso inte alls hört allt av dem och de verkar bättre på skiva än live (om man kikar på youtube) men... ja. Det är inte alltid de funkar men när de gör det gör de det desto bättre.
Tyvärr behöver du vara inloggad för att få höra mer än 30 sekunder (som ju inte säger något, jag vet,) men ett smakprov är det. Ändå.
beathead
lördag
beathead
Det var länge sedan!
Och ett trevligt 'återhörande':
Nirvana; Lake of fire (från 'Unplugged In New York')
Det finns några riktigt bra spår på den plattan och jag hade glömt hur de på ett naket sätt sätter sig i hjärtat. Vissa påstår att den skivan skrivs upp för att stackars Kurtan sköt av sig sin formidabla musikskalle men det tror jag inte - att den skrivs upp därför alltså - utan det är helt enkelt en bra platta.
Fast förmodligen har de nått fler lyssnare bara för att han inte orkade längre.
Tulle Kurt. Mycket tråkigt.
Och ett trevligt 'återhörande':
Nirvana; Lake of fire (från 'Unplugged In New York')
Det finns några riktigt bra spår på den plattan och jag hade glömt hur de på ett naket sätt sätter sig i hjärtat. Vissa påstår att den skivan skrivs upp för att stackars Kurtan sköt av sig sin formidabla musikskalle men det tror jag inte - att den skrivs upp därför alltså - utan det är helt enkelt en bra platta.
Fast förmodligen har de nått fler lyssnare bara för att han inte orkade längre.
Tulle Kurt. Mycket tråkigt.
fredag
beathead - rättelse
För snart en vecka sedan skrev jag om Snoddas. Jag trodde att det var honom jag hade i huvudet men efter ytterligare forskningar har jag kommit fram till att så inte var fallet utan det var, i mitt huvud en väldigt mycket snabbare variant av:
Arne Qvick; Rosen
Är jag riktigt klok eller inte?
Avgör själv:
Arne Qvick; Rosen
Är jag riktigt klok eller inte?
Avgör själv:
beathead
De är tillbaka!
Lycka, idag fick jag vakna till något roligare än igår. De är tillbaka, Cake. Med samma låt...
Cake; Short skirt/Long jacket
Den där gitarren och basen alltså... jag säger då det! Att det är glädjande att vakna till alltså.
Bara lyssna:
Spela den inte utan ett bra ljud nu... please! :-)
Medan du spelar ovanstående så gå in på mitt allra första inlägg i denna blogg och kolla på den lilla söta animeringen som någon har knåpat ihop.
Lycka, idag fick jag vakna till något roligare än igår. De är tillbaka, Cake. Med samma låt...
Cake; Short skirt/Long jacket
Den där gitarren och basen alltså... jag säger då det! Att det är glädjande att vakna till alltså.
Bara lyssna:
Spela den inte utan ett bra ljud nu... please! :-)
Medan du spelar ovanstående så gå in på mitt allra första inlägg i denna blogg och kolla på den lilla söta animeringen som någon har knåpat ihop.
torsdag
beathead
Inte, inte, inte!
Doctor Snuggles theme.
Jag tror jag svimmar.
Och jag har vare sig sett eller lyssnat eller ens hört talas om denne figur sedan juratiden.
Och den sitter som Karlssons Klister.
Varför, varför, varför?
Doctor Snuggles theme.
Jag tror jag svimmar.
Och jag har vare sig sett eller lyssnat eller ens hört talas om denne figur sedan juratiden.
Och den sitter som Karlssons Klister.
Varför, varför, varför?
måndag
snövit och de sju småväxta vargarna
Svårt att veta något man aldrig hört talas om.
... vad gjorde ni mer på dagis idag då?
- Jag och A och I lekte snövit. Och styvmodern och prinsen och vargarna.
- Jaha? Och vargarna?
Det var ju länge sedan jag läste Snövit och kanske var det några vargar med där i skogen när hon skulle följa med jägaren. Tänkte jag.
- Ja men det är snälla vargar.
- Jasså? Det var ju bra. Vad gör dom då?
- De bara är där. Pratar och lagar mat och så.
Jaha?
- Och vad gör styvmodern då? (Hon artikulerar tydligt och säger hela 'mod-ern' så det gör jag också.)
- Hon bara är där också. Med styvsystrarna. Och jag var snövit och A var styvmodern och systrarna och I fick vara alla vargarna.
- Fick hon vara alla vargarna? Är det många vargar?
- Jaa! Det är sju stycken men bara två var där inne!
- Jahaa!
... upplyftande. Upplyftande helt enkelt.
... vad gjorde ni mer på dagis idag då?
- Jag och A och I lekte snövit. Och styvmodern och prinsen och vargarna.
- Jaha? Och vargarna?
Det var ju länge sedan jag läste Snövit och kanske var det några vargar med där i skogen när hon skulle följa med jägaren. Tänkte jag.
- Ja men det är snälla vargar.
- Jasså? Det var ju bra. Vad gör dom då?
- De bara är där. Pratar och lagar mat och så.
Jaha?
- Och vad gör styvmodern då? (Hon artikulerar tydligt och säger hela 'mod-ern' så det gör jag också.)
- Hon bara är där också. Med styvsystrarna. Och jag var snövit och A var styvmodern och systrarna och I fick vara alla vargarna.
- Fick hon vara alla vargarna? Är det många vargar?
- Jaa! Det är sju stycken men bara två var där inne!
- Jahaa!
... upplyftande. Upplyftande helt enkelt.
beathead - det är inte bara jag!
Det är inte bara jag.
Som vaknar med en låt i huvudet.
Senaste tiden har det blivit oerhört tydligt: min 4-åring vaknar också med musik i huvudet. Vaknar jag inte före henne så är det ibland svårt att veta vilken sång som är min och vilken som är hennes.
Och som hon sjunger!
(Alldeles fantastiskt – vad annars??
Herreguu', jag är faktiskt en mamma!)
Idag vaknade jag inte först. Men jag vaknade till underbar sång. På bara några spelningar har hon klippt nästan varenda fras och om hon inte sjunger hela så kommer det små bitar här och var. När hon borstar tänderna 'ahrrou rinky tinky tinky'; när hon tar av sig pyjamasen ett djupt 'utav stenåldern, tssa tssa tssa olé'; vid frukosten '... siameskatt, ping ping pong, ha ha ha... den var god'. När vi sjöng tillsammans och jag dansade (i badrummet) bröt hon in med 'groovy, mamma, groovy!'.
Eftersom hon verkar ha fått genen är hon självklart mer musikalisk än vad jag är (vad annars med den pappan). Nåde den som sjunger fel! Hon rättar mig genast och dessutom har hon har nästan alltid rätt. Hmpf!
Sedan dess har jag inte fått hennes (våran?) låt ur huvudet, hur jag än spelat den:
Aristocats; Alla snubbar vill vara katt (Original Swedish soundtrack)
Här, för dig som både vill titta och lyssna:
Som vaknar med en låt i huvudet.
Senaste tiden har det blivit oerhört tydligt: min 4-åring vaknar också med musik i huvudet. Vaknar jag inte före henne så är det ibland svårt att veta vilken sång som är min och vilken som är hennes.
Och som hon sjunger!
(Alldeles fantastiskt – vad annars??
Herreguu', jag är faktiskt en mamma!)
Idag vaknade jag inte först. Men jag vaknade till underbar sång. På bara några spelningar har hon klippt nästan varenda fras och om hon inte sjunger hela så kommer det små bitar här och var. När hon borstar tänderna 'ahrrou rinky tinky tinky'; när hon tar av sig pyjamasen ett djupt 'utav stenåldern, tssa tssa tssa olé'; vid frukosten '... siameskatt, ping ping pong, ha ha ha... den var god'. När vi sjöng tillsammans och jag dansade (i badrummet) bröt hon in med 'groovy, mamma, groovy!'.
Eftersom hon verkar ha fått genen är hon självklart mer musikalisk än vad jag är (vad annars med den pappan). Nåde den som sjunger fel! Hon rättar mig genast och dessutom har hon har nästan alltid rätt. Hmpf!
Sedan dess har jag inte fått hennes (våran?) låt ur huvudet, hur jag än spelat den:
Aristocats; Alla snubbar vill vara katt (Original Swedish soundtrack)
Här, för dig som både vill titta och lyssna:
söndag
beathead
Det finns hopp.
Nu känner jag mig (ganska) normal igen;
Soundgarden; Spoonman
Kanske är språnget från Snoddas för långt för att jag ska anse det som helt normalt men... jodå, nu är jag som vanligt igen!
(Ja, åtminstone för idag :-)
Jäpp!
(Hehehehe – ska jag gissa på att det är den mycket återkommande raden 'save me' som angett tonen? Hihihihi... om jag vinklar det så så låter han ju ganska desperat, särskilt där strax innan mitten någonstans, och det var jag med..)
Nu känner jag mig (ganska) normal igen;
Soundgarden; Spoonman
Kanske är språnget från Snoddas för långt för att jag ska anse det som helt normalt men... jodå, nu är jag som vanligt igen!
(Ja, åtminstone för idag :-)
Jäpp!
(Hehehehe – ska jag gissa på att det är den mycket återkommande raden 'save me' som angett tonen? Hihihihi... om jag vinklar det så så låter han ju ganska desperat, särskilt där strax innan mitten någonstans, och det var jag med..)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
