Jag fick en sådan kort snutt, knappt en sekund, bara 'love' av 'you know I love you' och utan en ton mer och det tog en stund att höra i vilket sammanhang just detta 'love' passade in. Men så fort jag fick en ton till kom resten med expressfart:
Gary Moore; Walking By Myself
(från skivan Still Got the Blues, 1990)
Jag tror inte jag lyssnat på skivan sedan året den kom, eller kanske lite till, men då lyssnade jag å andra sidan desto mer. Det är bara titelspåret jag tycker är sådär, den som blev största hiten... Den här låten däremot var min absoluta favorit från plattan och nu när jag satte på den igen så håller den fortfarande. Riktigt kul att sjunga till är den också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar