Jag har en grej för tromboner.
Det var alltså den jag vaknade med i huvudet.
En grej för tromboner och en nästan lika stor grej för trumpeter. Det tog lång tid innan jag förstod det med mig själv (jag menar decennium) och den här låten bidrog definitivt till aha-upplevelsen. För ofta är det invävt i andra instrument och jag tänkter inte på det men när jag föll för den här låten blev det väldigt tydligt... kanske löjligt tydligt. Och då började jag hitta dem i all möjlig musik som jag gillar.
Annan kuriosa med denna låt är att jag sjöng den som vaggsång för D under den korta period när hon hade aningens svårare att sova. När hon var mindre än ett år alltså.
Nä, inte hela låten, den skulle jag säga är svårsjungen... bara orden. 'If you're fond of sand dunes and salty air, quaint little villages here and there' tog jag om och om och om och... ja ni fattar.
Inte så studsig för att vara GA.
Groove Armada; At the river
lördag
funderingar under kudden
Eller sju sorters män under kudden? Under täcket?
Jag är lite långsam men nu när jag sitter vid en dator igen har jag en fundering kvar sedan midsommar:
Det här med sju sorters blommor under kudden. På midsommar. Och drömma om sin tillkommande. Man ska plocka dem under tystnad och sedan fortsätta vara tyst tills man vaknar nästa morgon. (Bara en sån sak som att man ska vara tyst för att drömma om drömprinsen!) Men en annan sak jag undrar över är: varför vilda blommor? När jag var liten (och även relativt stor, hm,) så gick vi ut och plockade sju sorters vilda blommor.
Jag tror det var ett misstag.
Vi borde ha plockat tama blommor, blommor som vid rätt förutsättningar finns kvar ungefär där man önskar dem, blommor som med lagom omvårdnad trivs och växer, blommor som man har långvarigt utbyte med! Sådana som gillar att existera på en planerad yta, sådana rediga som även klarar sig utmärkt om man tittar bort en kort stund.
Inte vilda ängsblommor, som försvinner för att dyka upp på något nytt ställe, blommar kort och vissnar snabbt, bara trivs på vilda ytor utan planering. Som visserligen ofta klarar sig väldigt bra, släktmässigt sätt, men som också ofta dukar under av diverse förändringar i miljön.
Sådana man aldrig riktigt vet var man har och som plötsligt befinner sig även i grannens trädgård. Eller som kommer tillbaka en gång om året, eventuellt ger en blixtrande föreställning och sedan är borta igen!
Så vad tror ni? Nästa år ska jag plocka blommor igen och då plockar jag från perenner och städesgröna växter. Inga mesiga fjolliga och/eller sommarblommor, utan robusta och livskraftiga, sådan som frodas vid omvårdnad.
Sådana som trivs både vid gamla torp och i slottsträdgårdar, i krukor och friväxande.
Plötsligt får rosen en helt ny romantisk innebörd för mig. (Eller så hade jag dålig koll innan.) Ni ser den framför er va, den vid torpet och den vid slottet? Och jag har en i en stor kruka här på altanen. Doftar ljuvligt, klarar sig bra men ståtar extra vid omtanke. Vid rätt hantering sticks den inte ens.
Jo, nu är nog beslutet klart. Nästa år ska jag plocka blommor igen! Andra blommor!
Jag är lite långsam men nu när jag sitter vid en dator igen har jag en fundering kvar sedan midsommar:
Det här med sju sorters blommor under kudden. På midsommar. Och drömma om sin tillkommande. Man ska plocka dem under tystnad och sedan fortsätta vara tyst tills man vaknar nästa morgon. (Bara en sån sak som att man ska vara tyst för att drömma om drömprinsen!) Men en annan sak jag undrar över är: varför vilda blommor? När jag var liten (och även relativt stor, hm,) så gick vi ut och plockade sju sorters vilda blommor.
Jag tror det var ett misstag.
Vi borde ha plockat tama blommor, blommor som vid rätt förutsättningar finns kvar ungefär där man önskar dem, blommor som med lagom omvårdnad trivs och växer, blommor som man har långvarigt utbyte med! Sådana som gillar att existera på en planerad yta, sådana rediga som även klarar sig utmärkt om man tittar bort en kort stund.
Inte vilda ängsblommor, som försvinner för att dyka upp på något nytt ställe, blommar kort och vissnar snabbt, bara trivs på vilda ytor utan planering. Som visserligen ofta klarar sig väldigt bra, släktmässigt sätt, men som också ofta dukar under av diverse förändringar i miljön.
Sådana man aldrig riktigt vet var man har och som plötsligt befinner sig även i grannens trädgård. Eller som kommer tillbaka en gång om året, eventuellt ger en blixtrande föreställning och sedan är borta igen!
Så vad tror ni? Nästa år ska jag plocka blommor igen och då plockar jag från perenner och städesgröna växter. Inga mesiga fjolliga och/eller sommarblommor, utan robusta och livskraftiga, sådan som frodas vid omvårdnad.
Sådana som trivs både vid gamla torp och i slottsträdgårdar, i krukor och friväxande.
Plötsligt får rosen en helt ny romantisk innebörd för mig. (Eller så hade jag dålig koll innan.) Ni ser den framför er va, den vid torpet och den vid slottet? Och jag har en i en stor kruka här på altanen. Doftar ljuvligt, klarar sig bra men ståtar extra vid omtanke. Vid rätt hantering sticks den inte ens.
Jo, nu är nog beslutet klart. Nästa år ska jag plocka blommor igen! Andra blommor!
fredag
beathead - fårskallar
Dotter och jag har sedan en tid en gemensam låt som dyker upp stup i kvarten. Särskilt när vi sitter och äter faktiskt, så den kan inte riktigt räknas till 'dagens låt' men eftersom hon vaknade först idag och har 'Här kommer Pippi Långstrump' i huvudet så vill hon försöka ändra på det...
... och där kommer Fåret Shaun in. För det är den som dyker upp hos oss båda. Inte signaturmelodin (även om hon förstås sjunger den också) utan det långsammare plinkandet som är temat i programmet.
En av oss nynnar de första tonerna.
Och den andra fyller i med resten.
Och när hon ledsnat på Shaun greppar hon en näve luft nära sin lugg och slänger iväg och säger 'Bort! Bort ur mitt huvud!'.
Inte för att jag minns att jag gjort det men man kan ju gissa att det är jag som någon gång har frågat om en låt har fastnat i huvudet på henne. Och så har hon utvecklat det till att man kan ta den och slänga iväg den imaginära melodin.
Jag gillar det sättet.
Det som inte kan spelas bort kan kanske kastas bort?
Det brukar funka rätt bra för henne.
Utom med fåret Shaun, som brukar bräka och sedan komma skuttandes tillbaka! Och ibland kastar hon honom rakt på mig och sedan kan vi sitta och bolla med honom en stund. Kastar hon honom ut i hallen kommer han alltid tillbaka; hon säger att han åtminstone vill vara i köket med oss när vi äter.
Okej då.
Vi gillar ju Fåret Shaun rätt mycket båda två.
Jag ska se om jag kan plantera honom istället för Pippi som hon säger att hon är less på nu.
Bäääh!
Fåret Shaun på svt Play
... och där kommer Fåret Shaun in. För det är den som dyker upp hos oss båda. Inte signaturmelodin (även om hon förstås sjunger den också) utan det långsammare plinkandet som är temat i programmet.
En av oss nynnar de första tonerna.
Och den andra fyller i med resten.
Och när hon ledsnat på Shaun greppar hon en näve luft nära sin lugg och slänger iväg och säger 'Bort! Bort ur mitt huvud!'.
Inte för att jag minns att jag gjort det men man kan ju gissa att det är jag som någon gång har frågat om en låt har fastnat i huvudet på henne. Och så har hon utvecklat det till att man kan ta den och slänga iväg den imaginära melodin.
Jag gillar det sättet.
Det som inte kan spelas bort kan kanske kastas bort?
Det brukar funka rätt bra för henne.
Utom med fåret Shaun, som brukar bräka och sedan komma skuttandes tillbaka! Och ibland kastar hon honom rakt på mig och sedan kan vi sitta och bolla med honom en stund. Kastar hon honom ut i hallen kommer han alltid tillbaka; hon säger att han åtminstone vill vara i köket med oss när vi äter.
Okej då.
Vi gillar ju Fåret Shaun rätt mycket båda två.
Jag ska se om jag kan plantera honom istället för Pippi som hon säger att hon är less på nu.
Bäääh!
Fåret Shaun på svt Play
torsdag
beathead
Och till föregående klibb: en evigt malande slinga, refrängen till
The Beach Boys; California girls
Och jag har inte en enda inspelning med Beach Boys så den lär få ligga där och mala. Just nu vägrar jag söka. Får väl se i morgon om den är kvar.
Slutar kanske med att jag köper en samling, vem vet!
The Beach Boys; California girls
Och jag har inte en enda inspelning med Beach Boys så den lär få ligga där och mala. Just nu vägrar jag söka. Får väl se i morgon om den är kvar.
Slutar kanske med att jag köper en samling, vem vet!
klibb
Solkrämsmarinerad rödlätt fräknig person, snickrandes i kort genomskinlig vit klänning.
Jo, för det är svalast så.
Allt klibbar, inte bara apotekets otäckt luktande solskydd (skulle kunna användas som preventivmedel; tror ingen jävel vill komma nära, luktar som Dålig Plast Från Sextiotalet). Alltså kan den bara användas till de regioner som ligger längst ifrån näsan men det är illa nog ändå.
På apoteket sa de att det inte var något fel på den och vägrade ta tillbaka den.
Själv vägrade jag använda den. Dvs innan det blev nödfall.
Jo; myggen klibbar också. Fast i målarfärgen. Och kådan i virket tjippar under mina bara fötter. Klänningen klibbar fast vid kroppen. Hugget som stucket om det är för solkrämen eller de salta rännilarna nedför magen...
Längtar till duschen gör jag! Eller kanske ett dopp i sjön. Jag vet att jag borde prioritera tvärtom men... Jag kanske är tvärtemot?
Och först lite mer... såga. Borra. Skruva. Måla.
Däremot vägrar jag sticksågen! Förra året rev jag köket årets varmaste dag. Varmt dammigt och svettigt - och, från sticksågen, rivigt sågspån i dekolltaget. Klibbigt. Kliande. Mer irriterande än allt annat klibb tillsammans.
För naturligtvis var även det i djupt urringad snickarklänning.
Logik? Jag? Näe...
Nu. Slut på paus. Såga. Borra. Skruva. Måla.
Jo, för det är svalast så.
Allt klibbar, inte bara apotekets otäckt luktande solskydd (skulle kunna användas som preventivmedel; tror ingen jävel vill komma nära, luktar som Dålig Plast Från Sextiotalet). Alltså kan den bara användas till de regioner som ligger längst ifrån näsan men det är illa nog ändå.
På apoteket sa de att det inte var något fel på den och vägrade ta tillbaka den.
Själv vägrade jag använda den. Dvs innan det blev nödfall.
Jo; myggen klibbar också. Fast i målarfärgen. Och kådan i virket tjippar under mina bara fötter. Klänningen klibbar fast vid kroppen. Hugget som stucket om det är för solkrämen eller de salta rännilarna nedför magen...
Längtar till duschen gör jag! Eller kanske ett dopp i sjön. Jag vet att jag borde prioritera tvärtom men... Jag kanske är tvärtemot?
Och först lite mer... såga. Borra. Skruva. Måla.
Däremot vägrar jag sticksågen! Förra året rev jag köket årets varmaste dag. Varmt dammigt och svettigt - och, från sticksågen, rivigt sågspån i dekolltaget. Klibbigt. Kliande. Mer irriterande än allt annat klibb tillsammans.
För naturligtvis var även det i djupt urringad snickarklänning.
Logik? Jag? Näe...
Nu. Slut på paus. Såga. Borra. Skruva. Måla.
onsdag
beathead
Inga tveksamheter; ännu en låt av REM.
Ännu har jag inte läst texten men med orden 'non of this is going my way' malandes i huvudet känns det inte som en överraskning att det är den sången som dykt upp. Det är även någonting med att 'lämna för att hitta sin väg', om jag hört rätt vill säga.
Så bra då!
REM; Find the river
(från Automatic for the people)
Ännu har jag inte läst texten men med orden 'non of this is going my way' malandes i huvudet känns det inte som en överraskning att det är den sången som dykt upp. Det är även någonting med att 'lämna för att hitta sin väg', om jag hört rätt vill säga.
Så bra då!
REM; Find the river
(från Automatic for the people)
tisdag
beathead
Nu igen; en relativt kort bit av melodin.
En uppspeedad variant av tonerna till orden i titeln.
(Bortsett från att de inte lär ska sjunga 'star' som i titeln utan ett helt annat ord på fyra bokstäver.)
Första timmarna fick jag inte till fortsättningen på den, den övergick till Morcheeba från här om dagen och det hörde jag ju att det var fel...
... men när jag slutat tänka på det fick jag plötsligt både hela låten, namn på grupp och skiva i ett enda svep.
Bevisligen ska jag inte fundera så mycket - och det vet jag ju - universum tyckte jag skulle ha en påminnelse till bara. Så nu ska jag inte tänka, bara göra.
En extra mycket do-day.
Och börjar jag ändå tänka så ska jag se till att sjunga den här sången istället (jag får nog hitta på egen text för jag tycker det är jättesvårt att höra vad han säger och därmed lära mig texten på riktigt, spelar ju ingen roll att jag kan läsa den när jag inte får ihop det tillfredställande sedan ändå. Men. Jag ska sjunga på)
REM; Star me kitten
En uppspeedad variant av tonerna till orden i titeln.
(Bortsett från att de inte lär ska sjunga 'star' som i titeln utan ett helt annat ord på fyra bokstäver.)
Första timmarna fick jag inte till fortsättningen på den, den övergick till Morcheeba från här om dagen och det hörde jag ju att det var fel...
... men när jag slutat tänka på det fick jag plötsligt både hela låten, namn på grupp och skiva i ett enda svep.
Bevisligen ska jag inte fundera så mycket - och det vet jag ju - universum tyckte jag skulle ha en påminnelse till bara. Så nu ska jag inte tänka, bara göra.
En extra mycket do-day.
Och börjar jag ändå tänka så ska jag se till att sjunga den här sången istället (jag får nog hitta på egen text för jag tycker det är jättesvårt att höra vad han säger och därmed lära mig texten på riktigt, spelar ju ingen roll att jag kan läsa den när jag inte får ihop det tillfredställande sedan ändå. Men. Jag ska sjunga på)
REM; Star me kitten
måndag
beathead
Så blir jag förvånad igen.
Den enda skiva jag haft med Prince gav jag bort, inte för att jag ville bli av med den men det var ett bra alternativ just då - och på den var inte ens den här låten med.
Och inte inbjuder vädret till några nedcabbade turer heller.
Första gången jag körde en corvette var jag så glad att jag grät; satt där i min, naturligtvis, mycket korta kjol med solglasögonen på och håret fladdrandes - och tårarna rann! Tur att de torkade snabbt i fartvinden.
Idag var jag tvungen att sjunga den för att komma på vad för låt med vem det är.
Prince; Little Red Corvette
(fast den första jag körde var vit, och från 1971)
I övrigt får väl låten tala för sig själv, hahaha!
Den enda skiva jag haft med Prince gav jag bort, inte för att jag ville bli av med den men det var ett bra alternativ just då - och på den var inte ens den här låten med.
Och inte inbjuder vädret till några nedcabbade turer heller.
Första gången jag körde en corvette var jag så glad att jag grät; satt där i min, naturligtvis, mycket korta kjol med solglasögonen på och håret fladdrandes - och tårarna rann! Tur att de torkade snabbt i fartvinden.
Idag var jag tvungen att sjunga den för att komma på vad för låt med vem det är.
Prince; Little Red Corvette
(fast den första jag körde var vit, och från 1971)
I övrigt får väl låten tala för sig själv, hahaha!
söndag
beathead
Föga förvånande:
Supertramp; It's raining again
Oh no it's raining agin... det är en ganska glad låt att tralla på i regnvädret. Ändå.
Klippte just ihop en liten bild på mig själv i vadarstövlar. Men det är ändå rätt skönt! Passar mig rätt bra just nu. Och det gör Supertramp också - vad länge sedan det var jag lyssnade på dem! Och jag säger bara: skivan Crises? What crises? - hur bra är inte den!
Denna dock plockad från Famous last words.
Supertramp; It's raining again
Oh no it's raining agin... det är en ganska glad låt att tralla på i regnvädret. Ändå.
Klippte just ihop en liten bild på mig själv i vadarstövlar. Men det är ändå rätt skönt! Passar mig rätt bra just nu. Och det gör Supertramp också - vad länge sedan det var jag lyssnade på dem! Och jag säger bara: skivan Crises? What crises? - hur bra är inte den!
Denna dock plockad från Famous last words.
lördag
beathead - roande, förtjusande, spännande - och mycket mycket läskigt
En märklig dag; sånär som på en obestämbar stråkkvartett i huvudet var det tomt i huvudet när jag vaknade.
Livet står ju aningen på sin spets (nu igen!) och för stund sedan, efter en händelse som rör om extra i huvudet på mig, dök följande upp, det startade med melodin och strax därpå 'but it's not always that clear'. Därefter dundrade resten av refrängen in i mitt huvud.
Morcheeba; Fear and Love
Tog genast fram den och drog igång den på ganska hög volym. Mycket symtomatiskt, nästan skrämmande vettig låt att få i huvudet inser jag när jag hör resten av texten. Musiken tycker jag är mild och lugn för en Morcheebalåt och andra lyssningen... då när jag verkligen börjat lyssna på texten... då knep det till på den ledsna sidan av hjärttrakten. Hm!
Mycket förvirrande.
Inte vad jag tänkt mig; här går jag omkring och har en bra fin dag och duttar med både roliga och vanliga saker och... nähä, men lite vemod på det då!
Om du inte vet hur musiken låter råder jag dig att leta rätt på sången, helst som den låter på skivan Big Calm, och läsa texten till musiken:
We always have a choice
Or at least I think we do
We can always use our voice
I thought this to be true
We can live in fear
Extend our selves to love
We can fall below
Or lift our selves above
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
But it's not always that clear
I always try so hard
To share my self around
But now I'm closing up again
Drilling through the ground
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
But it's not always that clear
I'd love to give my self away
But I find it hard to trust
I've got no map to find my way
Amongst these clouds of dust
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
But it's not always that clear
But it's not always that clear
But it's not always that clear
But it's not always that clear
Livet står ju aningen på sin spets (nu igen!) och för stund sedan, efter en händelse som rör om extra i huvudet på mig, dök följande upp, det startade med melodin och strax därpå 'but it's not always that clear'. Därefter dundrade resten av refrängen in i mitt huvud.
Morcheeba; Fear and Love
Tog genast fram den och drog igång den på ganska hög volym. Mycket symtomatiskt, nästan skrämmande vettig låt att få i huvudet inser jag när jag hör resten av texten. Musiken tycker jag är mild och lugn för en Morcheebalåt och andra lyssningen... då när jag verkligen börjat lyssna på texten... då knep det till på den ledsna sidan av hjärttrakten. Hm!
Mycket förvirrande.
Inte vad jag tänkt mig; här går jag omkring och har en bra fin dag och duttar med både roliga och vanliga saker och... nähä, men lite vemod på det då!
Om du inte vet hur musiken låter råder jag dig att leta rätt på sången, helst som den låter på skivan Big Calm, och läsa texten till musiken:
We always have a choice
Or at least I think we do
We can always use our voice
I thought this to be true
We can live in fear
Extend our selves to love
We can fall below
Or lift our selves above
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
But it's not always that clear
I always try so hard
To share my self around
But now I'm closing up again
Drilling through the ground
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
But it's not always that clear
I'd love to give my self away
But I find it hard to trust
I've got no map to find my way
Amongst these clouds of dust
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
Love can stop your fear
Fear can stop you loving
But it's not always that clear
But it's not always that clear
But it's not always that clear
But it's not always that clear
fredag
två skäl att inte
Två skäl att inte vara vegetarian: Felino och Milano.
Båda salami.
Jag har länge hävdat att Felino är den godaste salami som går att uppbringa* och jag har i perioder varit beroende av den. Antal önskade uppskivade gram har konstant ökat.
Ibland har jag fått hålla till godo med Milano om Felino varit slut.
Men nu har jag kommit till en punkt där jag tvekar... kanske är Milano den godaste? Trots allt? Säkert är det beroende på humör. Och vad, om något, jag äter till. En sak till är också säker: det är två goda skäl att inte vara vegetarian.
* i ett ordinärt köpcentrum
Båda salami.
Jag har länge hävdat att Felino är den godaste salami som går att uppbringa* och jag har i perioder varit beroende av den. Antal önskade uppskivade gram har konstant ökat.
Ibland har jag fått hålla till godo med Milano om Felino varit slut.
Men nu har jag kommit till en punkt där jag tvekar... kanske är Milano den godaste? Trots allt? Säkert är det beroende på humör. Och vad, om något, jag äter till. En sak till är också säker: det är två goda skäl att inte vara vegetarian.
* i ett ordinärt köpcentrum
måndag
beathead
Jag är en kotte!
Nej jag menar jag sjunger - som Kotte. Det är bäst jag går och krigar lite. Med kastanjenötskal på huvudet.
Ja åtminstone har jag ett antal taggar utåt idag, det är tydligt. Så det är väl bäst jag passar på att rädda Daisy! En sådan dag är det!
Ted Åström; Kottes hjältevisa
(från julkalendern Trolltider)
jag är en hjälte
jag är en hjälte med svärd
i min hand...!
Trall di di datta, trall dididatta ta da, da da da...
(Och ja, jag var ändå först med att vakna!)
Nej jag menar jag sjunger - som Kotte. Det är bäst jag går och krigar lite. Med kastanjenötskal på huvudet.
Ja åtminstone har jag ett antal taggar utåt idag, det är tydligt. Så det är väl bäst jag passar på att rädda Daisy! En sådan dag är det!
Ted Åström; Kottes hjältevisa
(från julkalendern Trolltider)
jag är en hjälte
jag är en hjälte med svärd
i min hand...!
Trall di di datta, trall dididatta ta da, da da da...
(Och ja, jag var ändå först med att vakna!)
söndag
badboll på altanen
Formen är ju så snygg.
Jag brukar önska mig ett växthus (ja helst en hel tomt på en enorm massa kvadratmeter där det absolut mesta av ytan ska vara grävbar och med bra jord och... men... ... men i väntan på tomten drömmer jag om växthus) och jag fick just syn på ett intressant i DN.
Det är bara en hake: finns det månntro i en storlek som en större badboll?!
Så kan jag odla extremt små tomater. Om det ska vara proportionerligt.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vaxthus-for-storstaden-snart-verklighet-1.883165
http://plantagonblog.com/bilder/greenhouse/vertikaltvaxthus.jpg
beathead
Nej, jag vaknade inte först.
- Mamma, spela Hål i himlen! Det var länge sedan!
Ja det var verkligen länge sedan och jag imponeras av hennes minne, hon har bättre koll än jag på så väldigt många saker... Men att 'Hål i himlen' har varit hennes favoritsång ända sedan 1-års åldern, det har jag koll på!
Bo Kaspers Orkester; Cigarett
- Mamma, spela Hål i himlen! Det var länge sedan!
Ja det var verkligen länge sedan och jag imponeras av hennes minne, hon har bättre koll än jag på så väldigt många saker... Men att 'Hål i himlen' har varit hennes favoritsång ända sedan 1-års åldern, det har jag koll på!
Bo Kaspers Orkester; Cigarett
onsdag
beathead
Åh, jag hamnar långt bakåt i tiden.
Näe, inte till 60-talet för då fanns jag inte men jag minns när jag började lyssna på dem. Jag var helt fascinerad. Hur jag hittade dem som knappt tonårig minns jag inte men inte var det något som spelades på grammofonen hemma i alla fall.
När jag tio år senare jobbade på Mårten Trotzig spelades de flitigt i köket. Det minns jag.
Och jag imponeras ständigt av hur deras låtar fortfarande håller. Som tur är är jag inte den enda imponerade och de har vunnit sina priser. Åtminstone ett; jag hoppas det är flera.
Led Zeppelin; Good Times Bad Times
Näe, inte till 60-talet för då fanns jag inte men jag minns när jag började lyssna på dem. Jag var helt fascinerad. Hur jag hittade dem som knappt tonårig minns jag inte men inte var det något som spelades på grammofonen hemma i alla fall.
När jag tio år senare jobbade på Mårten Trotzig spelades de flitigt i köket. Det minns jag.
Och jag imponeras ständigt av hur deras låtar fortfarande håller. Som tur är är jag inte den enda imponerade och de har vunnit sina priser. Åtminstone ett; jag hoppas det är flera.
Led Zeppelin; Good Times Bad Times
tisdag
beathead
Soft och skönt att vakna med i huvudet, den rullar snällt omkring där inne och gör att morgonen blir lite flytande...
Sedan ändrar den ju karaktär men det struntar mitt morgonhuvud i, det upprepar första halvan om och om igen till jag är ordentligt på fötterna. Faktiskt minns jag först inte ens hur denna låt förändras förrän jag fått igång den och kommit till andra halvan.
Men då är jag ju redan ordentligt vaken och den är fortfarande bra så... ja det är väl bara att njuta. Sådär bara rakt av. Okomplicerat.
Zero 7; Polaris
(från 'EP 2)
Sedan ändrar den ju karaktär men det struntar mitt morgonhuvud i, det upprepar första halvan om och om igen till jag är ordentligt på fötterna. Faktiskt minns jag först inte ens hur denna låt förändras förrän jag fått igång den och kommit till andra halvan.
Men då är jag ju redan ordentligt vaken och den är fortfarande bra så... ja det är väl bara att njuta. Sådär bara rakt av. Okomplicerat.
Zero 7; Polaris
(från 'EP 2)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
