tur?

Tur att det är fredag.

Då är det nämligen legitimt att ge kroppen en dos av min favoritblandning: socker fett och koffein. Hur skulle världen snurra utan dem?

Jag har nyligen fått påvisat hur sockerberoende jag är och...
... ja, det är ju dumt?

Och outhärdligt svårt att sluta.

beathead

'On the road again, tradidaj di daj di daj..., on the road again... on the road again...'

Vaknade med en evig upprepning av orden 'on the road again' i huvudet.
Men eller hur?!
Känns långt ifrån det.

Även om jag inte kunde mer än så av texten när jag vaknade så kanske det är just så att jag inte kan vänta... det är ju faktiskt väldigt beskrivande, inser jag just precis nu när jag skriver. Jag är ju såå otålig. 'Just can't wait to get on the road again'. Och att vara med sina vänner.
Jamen okej då, jag fattar nu varför jag kunde vakna upp med den i huvudet. Konstiga hjärna!
Ibland förstår jag precis hur en låt kan dyka upp i huvudet på mig men många gånger är det ett mysterium, låtar jag inte gillar, låtar jag inte hört på åratal. Jag lyssnar ju nästan aldrig på radio. Det är inte därifrån de kommer.

Den här låten är inte heller en låt jag gillar men jag plockade den från soundtracket till Forrest Gump. Då när den tjatat tillräckligt länge i huvudet och det kändes nödvändigt att 'spela ut den' ur detsamma.

Willie Nelson; On the road again

existerar

Jag tenderar att börja existera igen.

Det började med ett val. Sedan dök en bra coach upp. Han parade ihop mig med någon som ville ha någon. Någon som ville ha mig där. Som talar om för mig att de vill ha mig där. Att jag fyller en funktion.

Sedan fick jag en mailadress. En arbetsmail.

Men nu så. Det tyngsta beviset på min existens på flera år...

Jag finns nästan på riktigt nu.

Jag har ett passerkort.

Passerkort. Passerkort och arbetsmail.


Det är på lådsas men jag finns ändå nästan på riktigt.

trafikfara

Min 3-åring läser. Med varierande resultat.

När det inte fanns något kvar som hon kunde skära i bitar till middagen ville hon klippa istället. Hon blev erbjuden en sax och en gammal 'City' vid köksbordet, började klippa ut bilder ur tidningen. Men så blir det tyst och jag hör spridda bokstäver, något F och I, F igen.

- Mamma, det är en trafikfara. Gravallvarlig.
- Mmhm, är det?
- JA. Hon funderar. 'På den här bilden tror jag att det är en cykel som är trafikfara.'
- Jaha? Förvånad över att hon eventuellt snappat att en cykel kan utgöra en trafikfara. Och förstås att hon läst trafikfara rätt. 'Ja en cykel kan ju vara det.'
- Och på den här bilden mamma, jag tror det är ELD som är trafikfara.
- Mmhm?
- Ja, och titta här - pengar! Pengar är trafikfara mamma!
- Mmmhmm? (Här börjar det bli svårt att hålla sig för skratt.)
- Men på den HÄR bilden mamma... (tyst en stund, vrider och vänder på bildmontaget)
- ... mamma, nu vet jag. BILAR är trafikfara.

Det går en stund.
- Mamma är bilar trafikfara?
- Tjaa... bilar är ju både en del av trafiken och så kan de ju vara farliga.
- Jag vill inte ha trafikfara. Om man tar bort bilarna mamma, är det ingen trafikfara då?

Mamman ganska svarslös.

beathead

Cake; Short skirt/Long jacket

Det är mycket Cake nu! Det går i perioder och nu är jag mitt i en. Det är bra. Jag blir glad av Cake. De ger energi.

Ibland är det texten som sitter i huvudet när jag vaknar, ibland är det melodin. Idag var det gitarrerna. De där riffen. Bara att sätta fart, 'hoppa' upp, på med kaffet... 'da da da da ra, da da da da ra ra'.

Så är det med Cake.