Alla mina odlingar på altanen och allt jag grävt ner i andras trädgårdar eller kommit med förslag på... när jag läser en etikett med 'stjärnflocka' så säger den inre rösten med automatik 'astrantia major'. Eller vice versa.
Men sedan, när jag som nu i det härliga vädret sitter på min altan och tittar på mina vita löjtnantshjärtan som är uppe med 45cm och får syn på tulpanerna bredvid...
... ja då stämmer det inte.
Jag tänkte men vad är det där?!
Jag tänkte men vad är det där?!
Det kan till och med hända att jag sa det högt.
Mina perenner och annat återkommande, som klematis och lökar och knölar, allt det stadigvarande - det går i svart och vitt. Ja, dvs blommorna alltså. Sedan odlar jag ettåringar i de vilda färger jag känner för det året (som svart och vitt..).
Men de här tulpanerna. Med sprängfyllda knoppar. De ser ut att spricka ut i lila eller mörkt rosa.
Jag kan inte fatta.
Inte har jag satt någon sådan färg?
Ja, inte vad jag minns i alla fall. Och ändå är det otvivelaktigt jag som satt dem där.
Det ska bli otroligt intressant att se vad som kommer upp ur dem.
Jag har så dåligt minne. Det är härligt. Det är så spännande!
Mina perenner och annat återkommande, som klematis och lökar och knölar, allt det stadigvarande - det går i svart och vitt. Ja, dvs blommorna alltså. Sedan odlar jag ettåringar i de vilda färger jag känner för det året (som svart och vitt..).
Men de här tulpanerna. Med sprängfyllda knoppar. De ser ut att spricka ut i lila eller mörkt rosa.
Jag kan inte fatta.
Inte har jag satt någon sådan färg?
Ja, inte vad jag minns i alla fall. Och ändå är det otvivelaktigt jag som satt dem där.
Det ska bli otroligt intressant att se vad som kommer upp ur dem.
Jag har så dåligt minne. Det är härligt. Det är så spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar